Gråträskfyndet är ett av de största metalldepåfynden som gjorts i Norrbotten. Det hittades 1897 av två bönder intill den lilla sjön Tjautjer, strax söder om Gråträsk. Drygt 1 300 föremål hittades på platsen och fördes i omgångar till Historiska museet i Stockholm. Föremålen kommer från bland annat Ryssland, Baltikum och Frankrike och har nedlagts på platsen i omgångar under mer än 600 år. De flesta forskare är idag överens om att det rör sig om en samisk offerplats.
På väg till myrslåtter 1897 såg Olof Reinhold Granström och Alfred Vestin fyra pålar sticka upp ur marken och grävde nyfikna på platsen. Där hittade de metallföremål av brons, tenn, mässing, silver, guld, glas och keramik. Föremålen fördes till Historiska museet i Stockholm för konservering och analys. 1909 kom arkeologen Gustav Hallström till Gråträsk för att undersöka och dokumentera fyndplatsen närmare.
Föremålen är daterade till perioden 700 e. Kr. – 1300 e. Kr. och har förmodligen kommit till platsen via det handelsnätverk som gick genom Europa redan under järnåldern. Fyndet består bland annat av spännen, hängen, ringar, halskedjor, djurfigurer och mynt.
Fyndet har varit föremål för debatt bland forskare och ämneskunniga. Flera olika teorier om fyndets ursprung har förts fram och man har bland annat föreslagit en tjuvgömma från plundrade offerplatser och en handelsmans gömda depå. Idag är dock de flesta överens om att det rör sig om en samisk offerplats med lång tradition.
I utställningen visar Piteå museum en del av offergåvorna, som har hyrts in från Statens Historiska Museer i Stockholm. Utställningen har möjliggjorts genom ekonomiskt bistånd från Piteå kommuns 400-årsjubileumspott samt från Stiftelsen Greta och Stiftelsen Längmanska fonden.
Utställningen pågår till 2022-12-22.
Piteå museum har även genomfört ett projekt för att lyfta fram tidigare förbisedda aspekter av det samiska kulturarvet – den samiska befolkningen i Pitebygdens jordbruksbyar.
Syftet var i första hand kunskapsuppbyggnad och metodutveckling. De har visat att det är möjligt att kartlägga den samiska befolkning som tidvis eller i flera generationer varit bofasta i kustbyarna Svensbyn, Lillpite, Roknäs och Böle. Det finns platser i byarna som kan knytas till samisk bosättning och markanvändning, både fornlämningar och övriga kulturlämningar. Det finns också ort-, plats- och smånamn som vittnar om samisk närvaro och om hur marken nyttjats samt traditionsuppgifter knutna till den samiska befolkningen.
Rapporten – Nya perspektiv på den samiska befolkningen – finns att ladda ner här.
Länk till Piteå museum.
