Tåssåsens sameby: Osanningar och faktafel om renskötsel i Sverige

”Det pågår en opinionsbildning mot den samiska renskötseln, eller ska vi kalla det för uppvigling? I artikel efter artikel används skrönor och faktafel på ett sätt som syftar till detta. Ja, det är olustigt, vad kommer härnäst? Fundera gärna ett tag på vilka som beställer artiklarna och varför? Det skriver Tåssåsens sameby i en krönika. Läs vad de har att berätta.

Tyvärr har vi inte någon egen kommunikationsavdelning som snabbt går ut och bemöter allt. Det betyder att många osanningar får fäste och renskötarfamiljer förblir oförsvarade när det tisslas ute i samhället och på sociala medier. Det är fel att vi tvingas ge sig ut på dessa vatten, men känner att vi måste ge en mer balanserad bild av den verklighet som råder för oss i Tåssåsens sameby. Därför ska vi nysta upp en del av de skrönor som används.  

Renar och får – en jämförelse

Att renskötseln är bidragsberoende finns nästan alltid med, så vi börjar med den. Vi har jämfört hur Sverige/EU värdesätter och med bidrag stöttar rennäring kontra fårnäring.

Här vill vi förtydliga att vi inte på något sätt tycker att lantbruk med får eller annat jordbruk ska ha mindre stöd för sin produktion. Med dessa stöd får alla vi konsumenter ett billigare matkonto och producenterna av det viktigaste vi har – föda – kan sova lite tryggare. Vi tycker det borde gälla även renköttsproducenter, men det gör det inte.

Skulle renskötseln värdesättas och stöttas på liknande sätt som till exempel fårskötsel i stödområde 1, då skulle också renköttet vara subventionerat av oss skattebetalare och även vi renskötare kunna sova gott om natten. Ja, även renskötare betalar skatt.

Uppgifter från Jordbruksverket 2021:

  • Fårskötselföretag med 360 tackor i stödområde 1, fjällnära. Alltså nära de marker vi brukar. Totalt stöd 960 000 kronor, varav 510 000 kronor är ett stöd som ska kompensera för långa avstånd och för att det hårda klimatet påverkar negativt.
  • Renskötselföretag med 360 vajor i samma område fast högre upp på fjället, längre avstånd och hårdare klimat får 45 000 kronor i stöd. Det skiljer alltså drygt 900 000 kr.

Till detta kan vi även konstatera att rennäringen INTE heller finns med som mottagare av de extra stödåtgärder som under 2022 har beslutades av regeringen, trots att Svenska Samernas Riksförbund uppvaktade vår landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg. Övriga näringar fick:

• 800 miljoner kronor i skattenedsättning för diesel i jord-, skogs- och vattenbruk
• 300 miljoner kronor i riktat stöd till växthusföretag samt gris- och fjäderfäsektorerna
• 1 590 miljoner kronor i utökat stöd till animaliesektorn
• Cirka 400 miljoner kronor i retroaktiv dieselskatteåterbetalning
• 50 miljoner kronor i utökat nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige
• trädor får användas för bete, skörd eller odling utan att det påverkar jordbrukarnas förgröningsstöd.

Foto: Tåssåsens sameby

Inom Tåssåsens samebys område har renskötsel bedrivits i hundratals år – en samisk traditionell areell näring och matproduktion i ett område som enligt EU, klassas som kargt och glesbefolkat. Ett område där alltså andra areella näringar är berättigade till större stödinsatser från EU än motsvarande näringar i mindre karga områden. Trots detta hittar stöden alltså inte fram till våra renskötare, och tyvärr, det slutar inte där.

Kompensation är inte bidrag

Den rovdjursförvaltning Sverige har utvecklat under de senaste 30 – 40 åren har lett till att Tåssåsens renägare nu varje år tillsammans bidrar med miljonbelopp till vår svenska statskassa. När vi i dessa tider skulle kunna bidra med mer klimatsmart och lokalt producerad mat, plågas vi av en urban och aningslös rovdjursförvaltning som inte ens ersätter oss för våra faktiska förluster. Den förlustkompensation vi får har inte uppräknats eller indexreglerats sedan slutet på 90-talet och täcker knappt halva förädlingsvärdet på de renar vi förlorar.

Samebyar, samiska organisationer och Sametinget har belyst situationen i många år så detta är inga nyheter. Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, regering och riksdag vet – men låter oss blöda, år efter år.

När det gäller rovdjuren måste vi även göra ett förtydligande, vi är inga rovdjurshatare. Rovdjuren är en del av den natur vi gemensamt nyttjat i århundraden, men vi behöver en balanserad rovdjursförvaltning som tar hänsyn till vår renskötsel. Då skulle vi och andra samebyar vara en betydelsefull part i den omställning som nu är nödvändig till lokal livsmedelsförsörjning och ökad självförsörjningsgrad.

”Renskötsel är inte en verksamhet som bedrivs i fjällandskapet. Renskötseln skapar och är fjällandskapet”.

Det är ovärdigt av Sverige att bedriva en rovdjursförvaltning som så dramatiskt slår undan förutsättningarna för en genuint hållbar och för framtiden så viktig näring.

Foto: Tåssåsens sameby

Att Sverige sedan redovisar den undermåliga förlustkompensationen som BIDRAG och med detta låter svenska skattebetalare tro att man finansierar den samiska renskötseln är både ovärdigt och ofattbart. För visst kan alla förstå att det spär på den hets vi nu ser mot renskötande samer. Det kan väl inte vara syftet, så vi undrar varför, och hur länge detta är tänkt att få fortgå?

Våra renar är ekosystembyggare. De vitaliserar ekosystemprocesserna och gör det möjligt för oss människor att leva i balans med naturen.

Renskötsel är inte en verksamhet som bedrivs i fjällandskapet. Renskötseln skapar och är fjällandskapet. Därför kommer renskötseln överleva trots att Sveriges rennärings- och rovdjurspolitik just nu pressar oss till det yttersta.

Tåssåsens sameby

Scroll to Top