Förtrycket sker i den gröna omställningens namn. Det skriver Amnesty Sápmi, Amnesty Sverige, Civil Rights Defenders och Greenpeace på Aftonbladet Debatt idag. Vi följer med oro den verklighet som många samer befinner sig i just nu. Fler och fler vittnar om skräck och rädsla när det hot och hat som det samiska folket har utsatts för i generationer nu håller på att trappas upp än en gång.
Regeringen bär ett ansvar för att skapa samförstånd och motverka denna upptrappning, men gör det rakt motsatta genom att införa allt från pr-mässiga skattjakter till förkortade dialogprocesser.
Vi borde ha lärt oss av vår historia vid det här laget. Sverige har förtryckt Europas enda erkända urfolk i flera generationers tid. I dag är förtrycket starkt kopplat till exploatering av naturområden som samer är beroende av, som mer och mer sker i den gröna omställningens namn. Här har Sveriges riksdag och regering ett stort ansvar för att klimatomställningen blir rättvis och att Sverige följer de internationella lagar och bestämmelser kring mänskliga rättigheter som Sverige har skrivit under och är bundet att följa. Den gröna omställningen får aldrig ske på bekostnad av samers rättigheter, oavsett om det gäller gruvor, stålverk eller skövling av skog.
Trots att viktiga steg har tagits för att stärka samers rättigheter i form av en konsultationsordning och tillsättandet av en sanningskommission, lever Sverige inte upp till urfolksrätten. Samiska rättigheter får i praktiken stå tillbaka när deras mark exploateras. De framsteg som gjorts är därmed inte tillräckliga – och oroväckande signaler finns bland flera av de politiska utspel som gjorts på sistone.
I den nytillsatta skogsutredningen, som presenterades dagen efter samernas nationaldag, är det tydligt hur direktiven främst är utformade kring hur produktionen och uttaget av skogsråvara ska öka ytterligare, och med bristande hänsyn till samiska mänskliga rättigheter. Regeringen vill skapa större frihet att kunna avverka skog utan att det ska behöva avverkningsanmälas och granskas av myndigheter. Regeringen vill även att möjligheten att överklaga ärenden ska minska. Det kommer knappast att stärka samers rättigheter, kultur eller renarnas möjlighet till renbete.
Samtidigt vill regeringen korta miljöprövningarna, vilket kommer att påverka de samrådsprocesser som ska ske med berörda samer vid exploatering av naturområden som de är beroende av. Redan i dag fungerar dessa samrådsprocesser mycket bristfälligt – och de kommer inte att bli bättre med större tidspress.
Sverige stretar även aktivt emot det EU-direktiv (CSDDD) som kräver att företag tar ansvar för vad som händer i deras leverantörsled vad gäller miljörelaterade frågor och mänskliga rättigheter.
Som om inte det vore nog tillsätter regeringen en pr-mässig skattjakt där privatpersoner uppmanas att rapportera eventuella fynd av metaller och mineraler mot en potentiell belöning. Det måste ses som ett sätt att skapa folklig förankring för den förda politiska inriktningen.
Dessa politiska förslag och utspel bidrar ytterligare till ökad polarisering mellan den gröna omställningen och klimaträttvisa. Det förvärrar även samers utsatta position, vilket vi redan ser exempel på.
I Jämtland och Härjedalen spreds hotfulla och rasistiska kommentarer i sociala medier efter att Svenska turistföreningen meddelat att de begränsar sin verksamhet med fjällstugor, för att minska påverkan och effekter av turism på renskötseln. I Norrbotten utsätts Muonio sameby för hot och påtryckningar efter att Sametinget meddelat att Muonio bör gå från att vara en koncessionssameby till att bli en skogssameby, vilket ger dem större rättigheter att bedriva renskötsel inom området likt Sveriges övriga samebyar.
Det här är bara två exempel på den rasism som samer får utstå efter att de står upp och försöker skydda sina rättigheter och sin kultur i ett polariserat samhälle. Priset de får betala kan ibland vara mycket högre än så, i form av och dödade renar.
Det råder således inga tvivel om att det samiska folkets rättigheter och position behöver skyddas och stärkas i lagen, vilket kan bidra till att skapa en större folklig och social acceptans gentemot samerna och deras rättigheter.
Det är särskilt angeläget nu när både EU och Sverige trycker på för att öppna nya gruvor i jakt på sällsynta metaller och mineraler som behövs i omställningen, för det är just i dessa markexploaterande ärenden som Sverige tydligt brister i att ge samer inflytande. Men i stället försvagar regeringen samers rättigheter i jakten på sällsynta mineraler. När EU:s nya minerallagstiftning klubbades igenom i december blockerade Sverige frågan om fritt informerat förhandssamtycke, så kallat ”free prior and informed consent”, och såg till att denna människorättsprincip inte nämndes i lagtexten. Att motarbeta denna referens till urfolksrätten är ett tydligt exempel på hur regeringen urholkar samers rättigheter.
Sverige har vid flera tillfällen fått skarp kritik från FN för att inte följa urfolksrätten – något som även Europarådet kritiserar Sverige för i en ny rapport. Där konstateras bland annat att samer ges bristande inflytande innan svenska myndigheter fattar beslut om exploatering på traditionella samiska marker. Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace kräver att regeringen åtgärdar den här typen av internationella kritik omedelbart genom att respektera och stärka urfolksrätten, bland annat samers rätt till land och vatten.
Det är först när våra makthavare tar samiska rättigheter på allvar, och börjar ta tillvara på urfolks kunskap, som Sverige kan minska polariseringen inklusive det hot och hat som samer nu utsätts för. De signaler som regeringen nu skickar ut bidrar tyvärr till det direkt motsatta.
Anna Johansson, generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Eva Forsgren, ordförande, Amnesty Sápmi
John Stauffer, chefsjurist, Civil Rights Defenders
Erika Bjureby, Sverigechef, Greenpeace
Debattartikeln har publicerats på Aftonbladet Debatt den 23 mars 2024.
