Hanne Kjöllers texter på Dagens Nyheters ledarsida är inte på något sätt innovativa. Som same har jag sedan barnsben badat i denna typ av samefientlig retorik, så djup att jag faktiskt tror att jag hade kunnat skriva Kjöllers texter bättre än hon själv. Men nu slutar jag att betala för att få samehat till morgonkaffet. Det skriver Helena Omma i en krönika.
Jag accepterar inte att betala för att läsa aningslös dynga om mig själv, min kultur och mitt folk varenda morgon.
Jag blandar mig inte gärna in i vårddebatten eftersom, ja, jag inser att det helt enkelt inte är mitt kunskapsområde. Vem är en stockholmsbaserad sjuksköterska att framföra åsikter om min kulturs existens och rättigheter? Vad har Hanne Kjöller för incitament att tycka något alls om samer?
Om man nu har starka åsikter kring samer, varför inte bara säga det rätt ut: ”Jag är emot urfolksrätt, i alla fall närmare bestämt samiska rättigheter. Jag är emot minoritetsskydd. Jag tycker att vi svenskar, som är fler och har kapitalet på vår sida, ska få bestämma över er som är färre och är sprungna ur en annan kultur än vår. Egentligen har ni inga rättigheter, just för att ni är så få och annorlunda.” Om hon talat så hade man i alla fall känt igen Herman Lundborgs ”stolta” arv på studs. Men istället klär hon, och många före henne, om historien, utser oss till skurken i berättelsen genom att tilldela oss epitet ”adel”, egenskaper som ”maktfullkomliga” och motiv som ”kontroll av marker, kränga rättigheter och tjäna pengar”, som ska rättfärdiga raserandet av allt det vi är.
Är verkligen rasism mot samer så normaliserat att inte DN-redaktionen känner när något luktar rena 30-talet? Måste man göra den ofräscha övningen, att byta ut samer/renskötare mot en annan etnisk grupp innan man inser vilken typ av argumentation som faktiskt förs fram?
Det enda jag vill, är att få vara den jag är. Fortsätta leva i den kultur jag vuxit upp i med språket, filosofin, andligheten, de sociala banden, släkten, kunskaperna, markerna och renen. Ge detta vidare till mina barn. Vara same, utan att för den skull varken vara mer, men inte heller mindre, än några andra folk i världen. Men i Kjöllers värld, och många med henne, är ”vi alla svenskar”. Detta också så normaliserat att gemene man aldrig lärt sig att reflektera över vad en sådan slutsats egentligen betyder, nämligen assimilering.
Men Kjöllers texter är inte på något sätt innovativa. Det är inte så att vi aldrig hört det förr. Som same har jag sedan barnsben badat i denna typ av samefientlig retorik, så djup att jag faktiskt tror att jag hade kunnat skriva Kjöllers texter bättre än hon själv.
Men nu slutar jag som sagt att betala för att få den till morgonkaffet. Någon form av frid vill man ändå ha i sitt hem, så ”not today colonizer”! Tack för mig!
Helena Omma
