Sverige lever inte upp till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter när det gäller det samiska folket. Det slår den rådgivande kommittén, som granskar Sverige för Europarådets räkning, fast i ett yttrande. Sverige rekommenderas att omedelbart genomföra en rad åtgärder, bland annat att säkerställa att beslut om exploatering av mark som traditionellt används av samer inte påverkar samernas kultur, språk och identitet negativt.
Expertkommittén pekar på stora brister i inflytande för samer i samband med nyindustrialiseringen i norra Sverige.
– Vi inom Amnesty Sápmi är inte förvånade. Kunskapen om kommunernas skyldigheter att FRÄMJA den samiska kulturen enligt minoritetslagen är bristfällig. Många tycks tro att minoritetslagen enbart handlar om minoritetsspråk. I den samiska kulturen ingår även den naturbetesbaserade renskötseln, vilket kommuner måste ta hänsyn till och främja vid beslut om markanvändning, exempelvis för vindkraft, säger Kerstin Andersson, styrelseledamot.
Amnesty Sápmi skickade en rapport till expertkommittén under granskningsprocessen och lyfte fram två exempel på hur Sverige inte respekterar samiska rättigheter. Det handlar dels om dragningen av Norrbotniabanan genom Östra Kikkejaurs viktigaste renbetesområde, dels beslutet att tillåta ett holländskt pensionsbolag att etablera ett industriområde med vindkraft i Hällberget, kalvningsland för Flakabergsgruppen inom Gällivare skogssameby. Både Norrbotniabanan och Hällberget lyfts fram i expertkommitténs rapport.
Omedelbara åtgärder
Den rådgivande kommittén rekommenderar att Sverige omedelbart vidtar ett flertal åtgärder.
Staten uppmanas att säkerställa, i nära samråd med det samiska folket, att beslut på kommunal, regional och nationell nivå rörande användning av mark som traditionellt använts av samer inte negativt påverkar möjligheten för samerna att vidmakthålla och utveckla sin kultur, sitt språk och sin identitet.
Staten ska säkerställa att regionala offentliga myndigheter och statliga myndigheter – innan de fattar beslut om exploatering på mark där samer traditionellt har levt – till fullo tillämpar konsultationslagen och bestämmelserna om samråd i minoritetslagen.
Myndigheter uppmanas att förbättra samrådsförfarandenas effektivitet, se till att de hålls vid rätt tidpunkt och är inkluderande och meningsfulla. De ska säkerställa att samer systematiskt rådfrågas och har möjlighet att delta verksamt i beslutsprocesser rörande politiska och juridiska frågor som berör deras rättigheter
Staten uppmanas att öka sina ansträngningar för att förebygga och bekämpa rasism, hatbrott och hatretorik, bland annat i sociala medier, i synnerhet mot de judiska, romska och samiska minoriteterna. De bör vidta lämpliga åtgärder inriktade på hela befolkningen, exempelvis medvetandegörande och informationskampanjer, samt utvärdera dessa i nära samråd med representanter för minoriteterna. De bör också dokumentera, utreda och bemöta alla fall av sådana förseelser och samla in uppdelade data.
Den rådgivande kommittén uppmanar även Sverige att fortsätta söka konsensus rörande ratificeringen av ILO-konvention 169 rörande ursprungsfolk för att säkerställa samernas rättigheter som ursprungsfolk.
Juridiskt bindande
Ramkonventionen är juridiskt bindande, men ordet “ram” indikerar att staterna som anslutit sig till den har utrymme att själva utforma bestämmelser i enlighet med förutsättningarna i landet. De principer som uttrycks i konventionen ska förverkligas genom lagstiftning och politik.
Sverige har implementerat ramkonventionens principer i Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk – minoritetslagen – som omfattar bestämmelser om skydd för språk samt skydd och främjande av minoriteters kultur, traditioner, kulturarv och religion.
Minoritetslagen slår fast att samernas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur ska främjas (paragraf 4) och ge samer möjlighet att ha inflytande i frågor som berör dem (paragraf 5).
Amnesty Sápmi intervjuade Marie B Hagsgård, dåvarande ordförande för Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, inför granskningen av Sverige. Hon sa bland annat:
– Det är kommunernas skyldighet att ge samerna inflytande i frågor som berör dem, men det görs inte systematiskt och inte med fokus på att främja samernas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur.
– När det gäller markanvändning i en kommun där det bedrivs renskötsel borde kommunen sammanställa alla planerade åtgärder – allt från vägar, bergtäkter, skoterleder, elnät, vindkraftsanläggningar, gruvor och turistanläggningar – som kan komma att påverka renarna och samråda med de samebyar som berörs en eller två gånger om året. Då får samebyn en möjlighet att ta ställning till helheten och diskutera utifrån sina erfarenheter vad som fungerar eller inte. De kan beskriva hur de kumulativa effekterna påverkar renarnas betes- och kalvningsland och vilka justeringar som behöver göras för att de ska kunna bedriva naturbaserad renskötsel i enlighet med den samiska kulturen.
