I fjol riktade FN:s råd för mänskliga rättigheter kritik mot Sverige när det gäller landets oförmåga att uppfylla urfolksrätten i förhållande till samer. Det skriver Kerstin Andersson, Eva Forsgren, Lis-Mari Hjortfors och Erik Törnlund, företrädare för Amnesty Sápmi som arbetar med information och opinionsbildning kring samiska frågor och rättigheter, i Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad idag.
Kvarlevor efter samer och heliga samiska föremål har forslats till institutioner runt om i Sverige, däribland Historiska museet vid Lunds universitet. Det är ett resultat av den svenska statens rasbiologiska historia, av kolonialism, förtryck och övergrepp mot urfolket samerna.
Nu, inför FN:s internationella urfolksdag den 9 augusti, är det dags för regeringen att bestämma sig för att göra vad den kan för att de samiska kvarlevor som förvaras i bland annat Lund ska återbegravas. Att stödja och underlätta det är en möjlighet att ställa saker tillrätta och en viktig fråga ur etiskt perspektiv.
Sverige har också en skyldighet att gentemot samerna att leva upp till den urfolksrätt som FN slagit fast.
FN:s urfolksdeklaration, som Sverige godkände för 14 år sedan, innehåller rätten till repatriering – återbördande – av kvarlevor. I artikel 12 slås fast att stater ska eftersträva att ge tillgång till och/eller repatriera ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor genom rättvisa, transparenta och effektiva tillvägagångssätt, utvecklade i samarbete med berörda urfolk.
Kvarlevor efter sex samer är nerpackade i lådor på Historiska museets magasin i Lund. Två män från Luleå, en kvinna från Arjeplog, en kvinna från Lycksele, en flicka från Handöl i Jämtland och ett monterat skelett av en samisk kvinna från en grav vid Varangerfjorden i Norge. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa kvarlevor som samlades in på 1800-talet inte har återbördats till det samiska folket.
I fjol riktade FN:s råd för mänskliga rättigheter kritik mot Sverige när det gäller landets oförmåga att uppfylla urfolksrätten i förhållande till samer. Regeringen accepterade rådets rekommendation om att Sverige måste stärka arbetet för återbegravning av samiska kvarlevor och intensifiera samarbetet med samerna i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. Det har nu gått över ett år, men vi ser tyvärr inga tecken på att något har förändrats till det bättre.
Det är oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller kvarlevor, som grävts upp ur gravar eller förts bort innan begravning. Det kallades forskning, men handlade om statligt finansierad rasbiologi och ren rasism. Nu måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen.
Men även Historiska museet i Lund har ett ansvar. ”Museer kan arbeta proaktivt och identifiera föremål eller mänskliga kvarlevor där det finns etiska skäl för återlämnande”, skriver Riksantikvarieämbetet 2020.
Återbördandet handlar för samer om rätten till sitt folks historia och ett värdigt avslut.
Historiska museet – och alla andra svenska museer med samiska kvarlevor – bör ta initiativ till begravningar genom dialog med de samiska organisationer som berörs. Lunds universitet bör lämna en framställan till regeringen om ett återbördande till de samer och orter som önskar det. Det är endast regeringen som kan fatta beslut om återlämnade, men Historiska museet måste ge den ett fullgott underlag.
Kerstin Andersson, Eva Forsgren, Lis-Mari Hjortfors och Erik Törnlund, företrädare för Amnesty Sápmi som arbetar med information och opinionsbildning kring samiska frågor och rättigheter.
Artikeln är publicerad i Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-08-03. Artikeln är låst till prenumeranter, därför publicerar vi texten i sin helhet här.
