Amnesty International välkomnar Högsta domstolens avgörande i Girjas-målet. Avgörandet sätter punkt för en över tio år lång process om rätten till upplåtelse av jakt- och fiskerätt ovanför odlingsgränsen i Norrbottens fjälltrakter. En enig domstol kom fram till att samebyn på grund av urminnes hävd ensam har upplåtelserätten i det aktuella området, i vart fall i förhållande till staten.
Detta är en stor seger för Girjas sameby och för samiska markrättigheter i allmänhet, även om frågor kvarstår om hur domen kan komma att påverka samer utanför samebyarna.
Högsta domstolen understryker att samerna är ett urfolk och hänvisar i domen till folkrättsliga regler om urfolks rättigheter, vilket innefattar rätt till den mark som urfolken traditionellt brukat. Detta står i skarp kontrast till statens resonemang under rättegångsförhandlingarna, då dess ombud påstod att folkrätten var irrelevant i målet och att Sverige inte har några särskilda internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter för samerna. Amnesty och många andra protesterade mot denna historielösa och juridiskt felaktiga bild, liksom även de chockerande och rentav rasistiska argument som statens ombud förde fram i domstolen.
Nu faller ett tungt ansvar på regeringen och ansvariga myndigheter. Vad drar regeringen för slutsatser, och hur kan långa, kostsamma och för det samiska folket smärtsamma domstolsprocesser undvikas i framtiden? Vilka lärdomar drar staten av hur processföringen gick till i målet och den kritik som framfördes? Och hur kan domen, och i synnerhet de viktiga uttalandena om urfolksrätten i målet, stärka alla samers rättigheter i Sverige och inte bara dem som ingår i samebyar? Kan det vara läge att tänka om och börja ta Sveriges folkrättsliga förpliktelser på allvar i samepolitiken överlag?
Inte minst viktigt är att staten nu gör allt som krävs för att samer, såväl i den aktuella samebyn som generellt, ges faktiska möjligheter att utkräva sina rättigheter. Det innebär bland annat att alla berörda samer ska konsulteras i ärenden som berör dem, och att polis och andra myndigheter tar den risk för diskriminering och hatbrott som kan komma i domstolsbeslutets följd på största allvar.
Högsta domstolen slår ett slag för folkrätten i allmänhet och urfolksrätten i synnerhet, och påminner Sveriges makthavare, myndigheter och allmänhet om att det internationella regelverket måste tas på allvar. Detta är en stor seger – för hela det samiska folket.
Johanna Westeson
Sakkunnig diskrimineringsfrågor, Amnesty Sverige
