Kommunerna har sagt sitt. De allra flesta vill se staten som fortsatt förvaltare av småviltsjakten och fisket. För om andra förvaltare kommer in i bilden, läs samebyarna i enlighet med HD-domen i Girjasmålet, då riskerar konflikterna att öka. Och konflikter vill vi ju inte ha. Usch, det är obehagligt när urfolket ställer krav, när minoriteten utmanar majoriteten och kräver sin rätt. Så onödigt. Vi som hade det så bra. Levde i bästa samförstånd. Så som vi alltid har gjort. En ömsesidig nytta.
JA, NI VET hur det låter. Och så låter det i de flesta kommuner på svenska sidan av Sábme, när de författar sina remissvar på utredningen Jakt- och fiske i renbetesland, som är en del av Renmarkskommitténs arbete. Men jag ska berätta en grej: Det har inte alltid varit samförstånd. Det har inte alltid funnits en ömsesidig nytta. Vilken nytta tror ni att samer tillbaka i tiden såg med de kolonisatörer som slog sig ner på samiska marker? Tror ni att de utbrast: ”Ja jäklar vad kul, nu har någon bestämt sig för att vända på jorden och göra kornåker av mjölkningsvallen!” Eller: ”Vad skönt att de bygger en kyrka här, så att vi tvingas lyssna till prat om den kristna guden. Nu kommer livet att kännas lättare!” Njae.
VISST HAR både utbyten, handel, hjälpsamhet och kärlek förekommit när de nya invånarna väl var på plats, när samerna stod inför fullbordat koloniserat faktum. Men de enda som drog verklig livsavgörande nytta av relationerna var inte samerna som redan var där. Det var ickesamiska nybyggare, präster och andra exploatörer. För de hade sannolikt både frusit och svultit ihjäl utan de ursprungliga invånarnas kunskaper om att klara sig i det stundom bistra Sábme. Bierggit, ni vet.
MEN NU befarar alltså kommunerna i Sábme konflikter om samebyarna får upplåta jakt och fiske. En konflikträdsla som funkar som täckmantel för fortsatt kolonial majoritetsmakt.
Åsa Lindstrand, chefredaktör för Samefolket.
I Samefolket 5/2004 skriver Krister Stenlund en artikel om kommunernas svar i jakt- och fiskefrågan. Artikeln ”Kommunerna avfärdar samebyarna som förvaltare” går att läsa online för prenumeranter.
