Kvarlevor efter samer och samiska kulturföremål har forslats till museer och institutioner runt om i vårt land, däribland Lunds universitet. Det är ett resultat av ett kolonialt tänkande och den svenska statens mörka rasbiologiska historia. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa inte omedelbart återbördas.
Amnesty Sápmi har ställt två frågor till Historiska museet vid Lunds universitet om de samiska kvarlevorna. Nu publicerar vi svaret som vi har fått av Per Karsten, museichef och Jenny Bergman, antikvarie, i sin helhet.
1) FN:s urfolksdeklaration, som Sverige godkände 2007, innehåller rätten till repatriering samt rätten att nyttja och bestämma över kulturella och ceremoniella föremål. Har urfolksdeklarationen på något sätt förändrat Historiska museet vid Lunds universitets syn på, eller arbete med, de samiska kvarlevorna i samlingarna?
2) FN:s råd för mänskliga rättigheter riktade nyligen kritik mot Sverige i rapporten Universal Periodic Review. Regeringen accepterade i juni 2020 FN:s rekommendation om att Sverige måste stärka arbetet för återbegravning av samiska kvarlevor och intensifiera samarbetet med samerna i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. På vilket sätt planerar Historiska museet vid Lunds universitet att agera framgent vad gäller de samiska kvarlevorna i samlingarna?
Svar från Historiska museet vid Lunds universitet:
”Under lång tid hade den anatomiska samlingen vid Lunds universitet fallit i glömska. Detta är något som Historiska museet vid Lunds universitet de senaste 10 åren har försökt att förändra. Vi arbetar aktivt och transparent med den anatomiska samlingen, där också de samiska kvarlevorna ingår. Med aktivt menas bland annat att vi försöker att inkludera den anatomiska samlingen i dagens forskning och samtal om etiska perspektiv vid hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar, något som har aktualiserats i samband med Riksantikvarieämbetets nyutkomna stöddokument för hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar och återlämnande. I det perspektivet måste vi även inkludera FN:s urfolksdeklaration. Ett aktuellt exempel på försök att inkludera kvarlevorna i dagens etiska debatt och tillsammans med samerna är ett föredrag som 2019 hölls vid Skogsmuseet i Lycksele ”Varför finns Maria Grahns kranium vid Lunds universitet”, i samarbete med Mikael Jakobsson vid Skogsmuseet och Sametinget.
Historiska museet vid Lunds universitet förvaltar den anatomiska samlingen men det är Lunds universitet som är ytterst ansvarig för samlingen, och som med alla statliga samlingar så är det regeringen som är den sista instansen i ett beslut om återlämnande. Historiska museet kan dock själva initiera återlämnanden, något som också skedde 2013 då vi påträffade ett ur anatomiska samlingen sedan länge försvunnet skelett från Australien i ett annat museums samlingar.
Museet arbetar i skrivande stund med att uppdatera sina egna något ålderstigna riktlinjer för hantering av mänskliga kvarlevor och där ingår även återlämnande, något som vi hoppas kommer underlätta för oss och Lunds universitet i eventuella framtida återlämnandeärenden. Riktlinjerna kommer att utgå från Riksantikvarieämbetets stöddokument.
Som för de flesta museer och institutioner med knaper budget så krävs också att det tillskjuts medel för att museet själva ska kunna initiera återlämnande av mänskliga kvarlevor inklusive samiska kvarlevor. Vid tidigare repatrieringar till Nya Zeeland och Australien finansierades till exempel det antikvariska arbetet på museet inkl. packning och arkivforskning, experter av olika slag hitsända av de respektive länderna samt resor för de inresande från Australien och Nya Zeeland av de respektive ländernas regeringar. Oavsett avser museet självklart att ha en öppen och transparent kommunikation med berörda grupper”.
Läs gärna artikeln ”De vill kasta ljus över en mörk historia” som finns på Lunds universitets webb.
Foto: Mikael Risedal
