Efter samråd och dialog kom Svenska turistföreningen (STF) och berörda samebyar överens om hur de ska samverka i delar av Jämtlandsfjällen. Det är en överenskommelse mellan två parter för att minska slitaget på naturen i området och ge mer betesro till renarna. Det tycker Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, är fel.
”Det är inte en hållbar lösning att staten kompenserar historiska och upplevda oförrätter genom att lämna över en stor del av kontrollen över sitt territorium, eller delar ut maktbefogenheter på etniska grunder”, skriver Wennblad i en ledarspalt den 27 september.
Vi vill påminna Wennblad om att Sverige är en nation byggd på två folks territorium. Samerna är erkänt som ett urfolk i Sverige 1977 och erkänt som ett folk 2011 i svensk grundlag; Regeringsformen (1 kap. 2§ sjätte stycket).
Men mönstret känns igen. När Högsta domstolen 2020 beslutade att Girjas sameby (inte staten) har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns marker ovanför odlingsgränsen gick topplocket hos åtskilliga personer i majoritetssamhället.
Liknande reaktioner har vi sett i spåren av Renmarkskommitténs arbete, som tillsattes med anledning av Girjasdomen: lobbyister, skriverier, annonser, sociala mediekampanjer och en retorik som hetsar mot renskötande samer. När juristerna i Renmarkskommittén kommer fram till slutsatser som inte passar vissa politiska partier sätter de sig på tvären, som om Högsta domstolens slutsatser i Girjasmålet är ett diskussionsunderlag. Det tycks även vissa ledarskribenter anse.
När överenskommelsen mellan turistföreningen och berörda samebyar i Jämtland presenterades drog en veritabel hatstorm igång. Hatet riktar inte sig mot Länsstyrelsen eller turistföreningen – utan mot renskötarna och samebyarna.
En del debattörer som befinner sig i grumliga vatten har en fäbless för lag och ordning, vilket i sig är motsägelsefullt eftersom de inte respekterar domslut och lagar som handlar om samiska rättigheter. Därför vill jag uppehålla mig kring olika juridiska och folkrättsliga ramverk.
Minoritetslagen framhåller att samernas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur ska främjas (§4) och att samer ska ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem (§5). Minoritetslagen handlar inte om ett privilegium, utan om att försöka skapa jämvikt mellan majoritetssamhället och urfolket samerna. I den samiska kulturen ingår den naturbetesbaserade renskötseln.
Peter Wennberg reducerar den samiska kulturen till en verksamhet ”som i sammanhanget omsätter småpengar och sysselsätter ett fåtal”.
Ursäkta, men det handlar inte om pengar. Det handlar om att garantera det samiska folkets rättigheter enligt svensk grundlag och de folkrättsliga principer som Sverige har skrivit under, vilket bland annat uttrycks i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s rasdiskrimineringskonvention och Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter.
Jag vill återkomma till Girjasdomen i Högsta domstolen 2020. Domen är viktig, inte minst för att prejudikatvärdet är betydande för hur andra samiska rättighetsanspråk rörande samiskt historiskt bruk ska bedömas.
I domskälen står det bland annat ”enligt artikel 26 i FN:s deklaration om urfolks rättigheter har ett urfolk rätt till de land, territorier och resurser som det traditionellt har ägt, besuttit eller på annat sätt använt eller förvärvat. Frågan behandlas också i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. /…/ I internationell praxis har sedvanerättsliga principer tillmätts särskild betydelse vid fastställandet av sådana markrättigheter. Även detta medför att den sedvana som har tillämpats vid samernas utnyttjande av lappmarkerna måste beaktas.”
Det är ett unikt domstolsbeslut där svensk lagstiftning och grundlagsskydd kombineras med folkrättsliga principer och mänskliga rättigheter. En viktig princip är att domstolarna är självständiga och oberoende, det gäller inte minst Högsta domstolen som inte har politiskt tillsatta nämndemän.
Jag skulle önska att ledarskribenter på stora dagstidningar – och även andra – respekterar svensk och internationell rätt istället för att förminska urfolksrätten och raljera över samernas historia, kultur och levnadsvillkor.
Erik Törnlund, ordförande Amnesty Sápmi
