Den gröna omställningen står högst upp på regeringens och näringslivets prioriteringslista. Sverige kavlar upp ärmarna för att växla upp sin tillverkningsindustri med ökad hållbarhet, grönare produktion och mindre klimatavtryck. Samtidigt kräver den nya industrin stora energi- och materialresurser för att möta näringslivets behov, vilket har lett till en ökning av markexploateringar och markkonflikter i Sápmi. Aktuellt just nu är Vattenfalls planer på en vindkraftsanläggning i Råne älvdal.
I processen att bli världsledande inom hållbar industriell tillverkning rustas det nu med elproduktionsanläggningar i hela Sverige, men i synnerhet i den nordliga änden. I det nya Norrland, som det en gång kallades, har den industriella revolutionen påbörjats än en gång med stora markexploateringar. I Sápmi förläggs nu fler gruvor, stora fabriker och vindkraftsanläggningar.
För att möta energiefterfrågan planerar Vattenfall att bygga ett industriområde med vindkraft, som de kallar Storlandet, i Råne älvdal. Projektet, som är en del av företagets övergripande mål att öka andelen förnybar energi, omfattar 373 vindturbiner samt vägar, bergtäkter och kraftledningar.
”Nådastöten för samebyn”
Projektet möter motstånd från renskötare, lokalbefolkning och miljöorganisationer på grund av dess påverkan på landskapet och djurlivet. Vattenfalls vindkraftsanläggning kommer att ligga i hjärtat av Gällivare sameby. Området, som är samebyns betes- och kalvningsland, utgör en livsviktig plats för renskötseln i området.
Lars-Thomas Persson, renskötare i Gällivare skogssameby, säger till TV4: ”Markerna förstörs för all framtid. Det är redan ett mosaikartat landskap på grund av det skogsbruk som drivits. Vindkraften är nådastöten för samebyn.”
Kommuner är skyldiga att FRÄMJA samernas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur. Det står tydligt i minoritetslagen.
”Jag förutsätter att Boden och Gällivare kommun lyssnar på och respekterar Gällivare skogssamebys åsikter om den planerade vindkraftsanläggningen”, säger Elle Eriksson, jägmästarstudent och renägare i samebyn. Hon berättar om sömnlösa nätter för tidningen Samefolket, men de kommer inte att ge upp kampen för markerna.
Helena Dådring från Storsaivis och politiker i Sametinget, pekar på Högsta domstolen i Norge, som slog fast att två vindkraftsanläggningar i Fosen kränker samernas rätt att utöva sin kultur:
”Det är ett tydligt besked, som borde få alla kommuner i renbetesområden att lyssna väldigt noga på samebyarnas åsikter. Kommunerna måste bli bättre på att bedöma de sammantagna effekterna av markexploateringen. Det handlar inte om EN gruva, EN vindkraftsanläggning, EN bergtäkt – det handlar om helheten”.
Matti Blind Berg, ordförande för Svenska Samernas Riksförbund, är kritisk mot vindkraftsprojektet i Råne älvdal.
”Det är inte möjligt att samexistera. Forskning visar att renar skräms bort på grund av lågfrekventa ljud, nätverk av vägar och ökad mänsklig aktivitet”, säger han till Amnesty Sápmi.
”Kommunen bör inte vara ansvarig för beslutsfattandet i en sådan fråga. Staten måste ha en plan för rennäringens existens” säger Matti Blind Berg och pekar på att det finns lagar som skyddar rennäringen.
Jurist pekar på Girjasdomen
Marie B Hagsgård, jurist och tidigare president i Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, säger till Amnesty Sápmi:
”Myndigheterna har en skyldighet att ta hänsyn till samernas synpunkter och behov enligt minoritetslagen paragraf 4 och 5. Lagen kräver att kommunerna ger samerna inflytande i frågor som berör dem och främjar deras möjlighet att behålla och utveckla renskötseln.
”Eftersom vindkraftsetableringar påverkar renskötseln, bör samebyn ha möjlighet att påverka dessa beslut, och kommunen har en skyldighet att främja samebyns renskötsel”.
”I avvägningen mellan intresset av vindkraft och samebyarnas renskötsel ska samebyns intresse av att kunna fortsätta med renskötsel tillmätas särskild vikt”, betonar Marie B Hagsgård. ”Denna princip framgår av Girjasmålet, punkt 92”.
Rättvis omställning?
Enligt Energimyndigheten producerades 40 procent av all el från vindkraft i Sverige i Västerbotten, Norrbotten och Jämtland år 2021.
Kommuner i södra Sverige där behovet av el är som störst, stoppade störst andel vindkraftsprojekt (78 procent) under perioden 2020 till 2022, jämfört med kommunerna i norra Sverige som stoppade vartannat vindkraftsprojekt (50 procent). Är det en rättvis grön omställning, undrar de som bor och har fritidshus i byarna intill Vattenfalls planerade industriområde. De menar att projektet kommer att påverka Råne älvdal, dess fiskevatten och rekreationsområden negativt. Detsamma gäller friluftslivet, turistnäringen, fåglar och insekter.
”Vi behöver skydda miljön och vår livskvalitet”, säger Jesper Karlsson som har fritidshus i Mårdsel.
Råneälven har en unik ställning när det gäller laxfiske i orörd natur i norra Sverige. Öringsbeståndet är starkt hotat. Nyligen har Solälven, som ligger i det planerade vindkraftsområdet, restaurerats med nya lekområden för lax och öring efter flottningen. Projektet, som kallas Reborn, har finansierats av Gällivare och Bodens kommun, Länsstyrelsen i Norrbotten samt Havs- och vattenmyndigheten med flera.
”Förutsättningarna för de havsvandrande öringarna får verkligen inte försämras. Vägbyggen riskerar att göra just det, med nya vägar med vägtrummor som skapar artificiella vandringshinder, ökad avrinning från vägbanor och grumling och ökad sedimentering av vattendragen”, säger Jesper Karlsson.
Vattenfalls industriområde kommer att gränsa till åtta naturreservat och omringa ett. Det kommer alltså ligga ett naturreservat mitt i industriområdet. Reservatet heter Tjáhppisvárre och består av två mindre urskogsberg med en brant markerad dal mellan dem.
”Jag är verkligen orolig för de föreslagna planerna med vindkraft i området”, säger Jesper Karlsson.
Försvaret säger NEJ
Den 23 maj rapporterade P4 Norrbotten att försvarsmakten motsätter sig den planerade etableringen av vindkraft i Råne älvdal. I ett yttrande till Vattenfall skriver försvaret att en etablering i området skulle påverka Jokkmokks flygbas och påverka försvarsmaktens lågflygningsområde. De menar att en etablering av vindkraft i området skulle kunna skada totalförsvarets militära verksamhet.
Försvarsmakten säger oftare JA än NEJ till vindkraft. De besvarar mellan 200 och 400 vindkraftsremisser per år och accepterar majoriteten av alla vindkraftverk. Försvarsmakten hade inga synpunkter på cirka 75 procent av alla vindkraftverk som mottogs på remiss under 2020.
Text: Marcus Brodin
Foto skyltar: Kerstin Andersson
Foto vindkraft i Markbygden: Petri Storlöpare
Foto Råneälven: Jesper Karlsson
