Flera sejtar fördes bort från Talma samebys marker för drygt hundra år sedan. Några stals av LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm och den danska konstnären Emilie Demant-Hatt i samband med besök på samernas heliga platser 1908. Förra året begärde samebyn att LKAB skulle återlämna en sejte, som de visste fanns på Hjalmar Lundbohmgården i Kiruna. I november fick de tillbaka två sejtar från LKAB. Vid årsskiftet begärde Talma sameby att även Nordiska museet ska återlämna två sejtar.
”Sejtar är speciella. Det är ett kulturarv som vi kan bygga gamla och nya traditioner kring. Det är viktigt att de kommer tillbaka hit för de hör till sina platser, de hör hemma i landskapet”, säger Börje Allas, som driver frågan om återbördande av sejtarna som har tagits från samebyns marker.
”Vi har rätt att utveckla vår egen religion och se till att den får leva. Sejtarna har haft viktiga platser, de har stått där vi har passerat med renarna. Idag kanske vägarna har ändrats och då kanske sejtarna ska få nya platser i landskapet, men de måste få tillbaka till vår kultur och vår gemenskap”, säger Börje Allas.
Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål, som ceremonitrummor, offergåvor och sejtar. International Council of Museums etiska regler (ICOM) föreskriver att en begäran om återlämnande av föremål av religiös betydelse ska hanteras skyndsamt, och med känslighet och respekt.
Samebyn lämnade i januari 2024 en begäran till Nordiska museet i Stockholm om återbördande av två sejtar. Den ena finns på museet i Stockholm, men den andra visade sig vara utlånad till Nationalmuseum i Köpenhamn sedan 1950-talet. Nu är den sejten återförd till Sverige och Börje Allas ser fram emot att de ska få komma hem till Talma.
”Vi arbetar så skyndsamt som möjligt och strävar efter ett respektfullt bemötande. Eftersom vi tar det på allvar och det är viktigt att vi gör rätt så tar det samtidigt tid att behandla en fråga som denna. Vi behöver exempelvis gå tillbaka och titta på den information vi själva har i arkiv och andra källor så att ingenting blir fel. Talma samebys begäran har hög prioritet, men vi måste också göra andra saker. I nuläget har vi flera andra frågor som rör samiskt kulturarv som vi också har behövt arbeta med, skriver Fredrik Svanberg, avdelningschef för den kulturhistoriska avdelningen på Nordiska museet till Amnesty Sápmi.
”Slutligt beslut om föremål ska utgå ur samlingarna fattas av Nordiska museets nämnd”, skriver Fredrik Svanberg.
Nämnden har sammanträde i höst, så beskedet väntas komma i september eller oktober.
”Om vi får tillbaka sejtarna kan de bli en möjlighet för samebyn att utöka gemenskapen till att omfatta människor som står utanför det ekonomiska ägandet som delas av samebyars medlemmar. Gemenskapen kan öppnas upp för flera. Att sätta tillbaka sejte i landskapet är en möjlighet att bygga upp en sådan utökad gemenskap, säger Börje Allas.
Av respekt för Börje Allas önskemål om att inte visa bilder på sejtarna från Talma har Amnesty Sápmi valt att illustrera artikeln med en bild på en sejte i en sjö i Lappland.
Fakta om sejtar
Sejtar är heliga föremål, ofta en sten med ovanlig form. Det kan också vara en klippa eller en träfigur. Sejten är en symbol för en gudomlig makt i naturen. Den äldsta skriftliga källa som berättar att samer offrar till träd och stenar är från 1500-talet. I Sápmi finns det många samiska ortnamn där det framgår att stället är heligt.
Text: Kerstin Andersson
Foto: Ina Rehn
