Äntligen!
Häromdagen träffade jag glada och lättade samebyrepresentanter. Genom ett framgångsrikt samråd är de nu överens med Svenska turistföreningen, SFT, om hur saker ska fungera framöver i Jämtlandsfjällen.
Problemställningen handlar i huvudsak om den stora belastning som i området påverkar renskötsel, djur, natur och miljö.
För mig finns det historiskt tre sakägare.
Samerna och samebyarna, som verkar i området baserat på tradition och sedvanerätt. Deras rättigheter har starkt skydd i nationell och internationell lagstiftning. Sådana rättigheter kan inte tillskrivas någon annan part i området. Samebyarna består av företagare som tillsammans omsätter många miljoner och skapar många arbetstillfällen. Samebyarnas intresse handlar om att ha goda förutsättningar för sin renskötsel och därigenom möjlighet att bedriva hållbar näringsverksamhet.
Svenska turistföreningen, som har haft ett avtal med staten om att bedriva stugverksamhet längs lederna. STF:s uppdrag är att driva den verksamhet som deras medlemmar beslutar om. Jag uppfattar att de under senare år blivit alltmer affärsdrivande och utvecklat sina stugor med mer service och bekvämligheter. Men STF har ingen lagstadgad rätt att bedriva verksamhet i området.
Länsstyrelsen som förvaltande myndighet ska förstås också räknas som en av sakägarna, vilket kan utmanas med anledning av Girjasdomen och tankarna i renmarksutredningen. Länsstyrelsens ansvar är att förvalta området med hänsyn till djur och natur, och definitivt med hänsyn till rennäringen och samebyarna. Länsstyrelsen ska tillse att lagstiftning efterföljs och rättigheter skyddas. Det är även, vilket är viktigt med tanke på den debatt som uppstått, Länsstyrelsen, och ingen annan, som ansvarar för lederna i området. Länsstyrelsen är en av parterna i ett eventuellt avtal om att få bedriva stugverksamhet i området.
Jag anser att alla övriga parter i området enbart är intressenter som egentligen inte ska påverka sakfrågornas status, men som naturligtvis kan uttala sig utifrån egenintresse. Det gäller till exempel övrig besöksnäring och alla privatpersoner som känner sig personligt utsatta av förändringarna.
Följande har hänt:
Länsstyrelsen har sagt upp avtalet med STF om rätten att bedriva stugverksamhet och samtidigt gett de två sakägarna, samebyarna och STF, möjlighet att komma överens om en lösning för framtiden i området. De har kommit överens om en viss minskning av SFT:s verksamhet.
Nu argumenteras det högljutt från olika håll högt om behovet av samråd. Till dem säger jag: Grattis, det har precis hänt!
De som är sakägare har genom en respektfull och lyhörd diskussion nu kommit överens om ett avtal, på ett sätt som samråd ska genomföras. Genom denna överenskommelse kan STF glädja sig över att viss stugverksamhet säkras, samtidigt som samebyarna kan se fram emot mindre störningar och större betesro för renarna.
Det tycks vara en spridd uppfattning att det i ett demokratiskt samhälle alltid är majoritetens röst som ska råda. Enligt den svenska grundlagen har Sverige erkänt samernas status som ett folk. Men samerna är i minoritet och kan aldrig göra sin röst hörd genom traditionellt demokratiska system. Sverige har därför skrivit under och förbundit sig att leva upp till lagstiftning, både nationell och internationell, som bland annat ger skydd för renskötseln. Här har Länsstyrelsen med sin uppsägning av avtalet med STF tagit sitt ansvar.
Jerker Bexelius, verksamhetschef Gaaltije
