Hej Peter!
I en av dina krönikor (DN 2020-03-08) beskriver du de små vidrigheter som kommer att förändra Sverige: normer har förskjutits, det som tidigare inte var acceptabelt har blivit det nu och det offentliga samtalet blir därefter, sanningar förvrids och fördomar tränger sig på. Därför är det med en blandning av bestörtning och stor förvåning vi läser ledarsidan i Dagens Nyheter.
Hanne Kjöllers ledare med rubriken Det finns två yrken man kan födas till – monark och renskötare (DN 2023-10-19), vilket enligt hennes egen utsago, ska bli en artikelserie om ”den lilla samiska elit som snart kan kontrollera halva Sveriges yta. Det är en jordreform som får den svenska adeln – även ur ett historiskt perspektiv – att framstå som white trash.”
Peter, innan vi går in närmare i sak måste vi ställa en fråga till dig som ansvarig utgivare för Dagens Nyheter: Är det på detta sätt ni fortsättningsvis kommer att beskriva de nationella minoriteterna i det offentliga samtalet?
Det är enkelt att ersätta ”same” med någon annan minoritet och byta ut namnen på ekonomiska aktiviteter från renskötare till exempelvis guldsmed eller handelsresande. Att beskriva mänskliga rättigheter som privilegier särskiljer minoriteten och placerar majoritetssamhället i en underordnad position. Detta är inget nytt, och liknande mönster har setts på olika platser runt om i världen genom historien.
Ledarskribent Kjöller befinner sig vid samma utgångspunkt, eller som hon skriver på X (Twitter) när kritik strömmar in:
”Så kom det! Rasistkortet. Det var väntat. Plågsamt intellektuellt slappt dock eftersom min kritik inte handlar om de 90-95 procent av Sveriges samer som inte äger ren. Inte heller om etnicitet utan om lag och privilegier.”
Men om vi nu bortser från den intellektuella slapphet som tycks infinna sig hos oss som ifrågasätter hennes text samt att det viftats med rasistkortet, vilket signalerar att Kjöller sannolikt inte bryr sig. Vi börjar med den ”stora jordreform” som förväntas inträffa enligt Kjöller till följd av Girjasdomen från 2020.
Det handlar alltså om Högsta domstolens beslut att ge Girjas sameby rätt att förvalta jakt och fiske på samebyns marker. Det är ett unikt rättsligt beslut som förenar svensk lag och grundlagsskydd med folkrättsliga principer och mänskliga rättigheter.
Det är ett beslut från Högsta domstolen som myndigheter, beslutsfattare och politiker ska förhålla sig till. Det är inte ett diskussionsunderlag och det handlar inte om att ge en minoritet ett privilegium, utan om att uppfylla rättigheter som har förnekats. Det handlar definitivt inte om att kontrollera halva Sveriges yta och har inget med forna tiders adel att göra – var har Hanne Kjöller ens fått den idén ifrån?
Ärligt talat Peter, vi tror inte att Hanne Kjöller har läst Girjasdomen. Hade hon gjort det skulle nog punkt 92 och 130 i domen fått henne att förstå hur avvägningar mellan olika intressen görs enligt svensk grundlag (punkt 92), att samisk sedvänja ska vara ledande för hur samers egna organisationer fungerar och hur lösandet av tvister med koppling till markrättigheter ska ske (punkt 130).
Sverige har en minoritetslag som betonar vikten av att staten ska främja samernas möjligheter att bevara och utveckla sin kultur (§4) och att ge samer möjlighet att påverka frågor som berör dem (§5). Minoritetslagen syftar inte till att ge något privilegium, utan snarare om att skapa en balans mellan majoritetssamhället och den samiska befolkningen. Den samiska kulturen inkluderar den naturbetesbaserade renskötseln.
I korthet visar ledarskribenten brist på kunskap om samisk historia och de konsekvenser som statens agerande de senaste 400 åren har haft. Dessutom görs obegripliga jämförelser, förminskningar och osynliggörande av vårt lands erkända urfolk och en av våra nationella minoriteter. Texten demonstrerar också en tydlig likgiltighet inför mänskliga rättigheter i form av de internationella konventioner som Sverige har ratificerat, svensk lagstiftning och grundlagsskydd, samt ett antal prejudikat från Högsta domstolen.
Okunskap och fördomar om samer och andra minoriteter är omfattande och utgör en kraftig drivkraft bakom rasism, hat och hot. Detta fenomen kan ses i samhället dagligen.
Peter, vi är här nu och de små vidrigheterna har blivit större och slår mot oss.
Amnesty Sápmi.
Eva Forsgren, Cecilia Gadd, Elisabeth Hasselström, Anton Lidström och Erik Törnlund
