Norges vattendrags- och energidirektorat avslog i januari 2026 en ansökan om koncession för en vindkraftsanläggning på ett av samernas heliga berg, Rásttigáisá, i norra Norge. Exploatören Grenselandet har överklagat beslutet. Men myndigheten avvisar överklagan. Nu hamnar ärendet på Energidepartementets bord.
I sitt överklagande betonar Grenselandet att inga fysiska samiska kulturmiljöer har påträffats inom området – och endast ett fåtal i den omedelbara närheten – samt att den traditionella samiska användningen av markerna i området har varit begränsad.
De har bifogat en rapport, ”Sámi sanctity and the importance of Rásttigáisá in perspective”, där det anges att avgränsningen av heliga platser i första hand bör baseras på skriftliga källor. De påpekar att det saknas dokumentation om specifika ritualer eller offerplatser kopplade till Rásttigáisá. Företaget hävdar att det är oklart vad som gör Rásttigáisá exceptionellt, med tanke på förekomsten av många andra heliga berg i Finnmark och på andra håll i Norge.
Heliga platser måste ses i samband med muntliga traditioner och berättelser, ortnamn och en förståelse för landskapet.
Myndigheten menar att Grenselandet utgår från en felaktig premiss vid värderingen av samiska heliga platser och samiskt kulturarv. Även om de instämmer i att skriftliga källor är centrala för att bedöma och avgränsa heliga platser, vidhåller myndigheten att dessa måste ses i samband med muntliga traditioner och berättelser, ortnamn och en förståelse för landskapet – i enlighet med rekommendationerna i NIKU-rapport 24 (Myrvoll, 2008).
I konsekvensutredningen från 2019 klassificeras Rásttigáisá som en kulturmiljö av stort värde. Denna klassificering grundar sig just på det immateriella kulturarv som är knutet till berget – faktorer som måste tillmätas betydelse oavsett om de återspeglas i antalet registrerade kulturmiljöer i området.
Myndigheten anser att det finns starka skäl att hävda att kulturhistoriska värden är nära kopplade till landskapets karaktär av orördhet – fritt från större ingrepp – samt till de öppna siktlinjerna från Rásttigáisá.
Visualiseringarna och bedömningarna i konsekvensutredningen visar att vindkraftsanläggningen skulle bli ett dominerande inslag i landskapet. Vindkraftverken skulle fungera som ett visuellt blickfång, vilket avsevärt skulle försämra upplevelsen av landskapet och den kulturmiljö som är knuten till Rásttigáisá.
Myndigheten instämmer med Grenselandet i att det inte finns någon objektiv skala för att mäta heligheten hos samiska naturområden, men utifrån en samlad bedömning av tillgänglig information anser de att förhållandet mellan Rásttigáisá och det föreslagna projektet medför konsekvenser som är så negativa att de inte motiverar att tillstånd beviljas.
Källa: Davvi vindkraftverk – avvisning av klage på avslått konsesjonssøknad fra Grenselandet AS
