Harsprångets kraftstation i Lule älv ingår i regeringens förslag till kulturkanon för bildning, gemenskap och inkludering. I själva verket är det den svenska koloniala exploateringspolitiken i Sápmi som upphöjs. Baksidan av vattenkraftexploateringen i Lule älv vill regeringen troligen inte att vi känner till. Så här ser grön el ut före den 15 juli varje år på Stuor Julevo, Stora Lulevatten.
I Stora och Lilla Lule älvdal har kvadratmil av land och 1000-tals samiska platser och heliga platser blivit överdämda, försvunna och glömda. Den samiska basnäringen fiske är utslagen i området och renskötselns framtid är osäker. De som levde mest traditionellt och resurssnålt var också de som drabbades hårdast då deras land och vatten dämdes över.
Exploateringen genomfördes i två processer. En anläggningsdel som gick snabbt fram med ibland provisoriska lösningar för att spara tid. Och en rättslig del som fick samla upp alla rättsliga hinder och ta fram nödvändiga beslut. Exploateringen genomfördes obevekligt utan uppehåll trots att de rättsliga processerna försköts in i framtiden.
Strategin med att låta anläggandet gå före den rättsliga delen av exploateringen gjorde naturligtvis att motståndet försvagades – varför skulle man ödsla kraft på en strid som redan var förlorad?
Samerna fick driva sin rättssak på en ständig bortaplan avseende modersmål, lagstiftning, resurser, dokumentation och juridisk kompetens. Många av de berörda samerna informerades aldrig eller förstod inte att de skulle betala skatt till svenska staten på den ersättning som de fick. En del samer fick långt efter att de fått ersättningen lämna tillbaka hela ersättningsbeloppet.
Det rättsliga maskineriet malde på i decennier för att till slut konstatera att allt skett i god ordning enligt gällande lagstiftning. De utdragna processerna gjorde att många av de ursprungliga samiska sakägarna hade avlidit då deras sak kommit till avslut.
Exempel på Vattenfalls avtal 1973 med ersättningar från några tusen kronor till cirka 150 000 kronor.
Svenska staten har alltid bortsett från att fisket är en samisk basnäring som tillsammans med de andra samiska näringarna säkrar försörjning trots variationer inom renskötseln.
Det är oklart hur man kunde beräkna ersättningar för all skada under gången tid och desto mer oklart hur man kunde beräkna värdet av alla framtida skador. Lyssna gärna på Vetenskapsradion om hur det gick till.
Vattenkraftexploateringens marknadsanpassning ger mer korttidsreglering vilket ger ytterligare risker och svårigheter för de som lever nära vattenmagasinen. Gamla kunskaper om isar och säkra områden gäller inte längre.
Idag kan man konstatera att samerna får betala priset för den gröna elektriciteten samtidigt som alla inkomster sänds någon annanstans.
Harsprångets kraftstation lyfts fram som ett exempel i den svenska kulturkanonen att samla svenska folket kring. I själva verket är det den svenska koloniala exploateringspolitiken i Sápmi som upphöjs. Denna fördomsfulla syn och okunnighet karaktäriserar den svenska statens syn på Sápmi då man föreslår Harsprångets kraftstation till en svensk kulturkanon.
Per Lidström, Gällivare
