”Jag är till en början tveksam till att skriva om repatriering, alltså återbördande, av samiska kvarlevor och kulturföremål. Jag är själv same och har släktingar som blev både fotade och undersökta av rasbiologer. Är det möjligt att skriva om kulturföremål, mänskliga kvarlevor och rasbiologin utan att vara partisk?” skriver Saga Ek i Tidningen Ergo, som ägs av Uppsala studentkår. Men hon väljer ändå att skriva om varför det ännu finns samiska skelettdelar i Uppsala universitets samlingar.
”Detta är svåra och viktiga etiska frågor. Gustavianum arbetar kontinuerligt efter de etiska riktlinjer som formulerats i policydokumentet, till exempel vad gäller att hantera mänskliga kvarlevor med största respekt, att inte ställa ut dem i museet och att vara mycket restriktiv vid publicering av bildmaterial relaterade till samlingarna”, säger Mikael Ahlund, museichef på Gustavianum, Uppsala Universitet.
Saga Ek skriver också om kritiken som Amnesty Sápmi och Sameföreningen i Uppsala har när det gäller samiska kvarlevor i museisamlingar.
”De samiska kvarlevor som återfinns i samlingar förvärvades på ett oetiskt sätt, de grävdes upp och forslades bort från sina gravplatser – något samtycke var det inte frågan om. Det kallades forskning, men handlade om rasbiologi och ren rasism”, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi.
”Uppsala universitet har sex samiska skelett, som är monterade, och ytterligare skelettdelar från 23 andra samer. Vi menar att universitetet ska ta initiativ till återbegravningar genom proaktiva kontakter med de samiska organisationer som berörs – oavsett om det är i Sverige, Norge eller Ryssland. Vi anser också att universitetet ska lämna en framställan till regeringen om ett återbördande till de orter och sameföreningar som berörs. Det är endast regeringen, som kan fatta dessa beslut, men de måste få ett underlag”, säger Erik Törnlund.
Läs hela artikeln på Ergos webb.
Fotograf: Åke E:son Lindman
