Historieskrivningen om svensk rasbiologi tenderar att oftast börja och sluta med Herman Lundborg. Även om Lundborg är den centrala gestalten, hade han nog inte kunnat utföra merparten av sin forskning utan ett större nätverk av kontakter som gav sitt stöd både ekonomiskt och logistiskt likväl som ideologiskt. En viktig aktör för den svenska rasbiologin var biskop Olof Bergqvist, skriver etnologen Stellan Beckman.
Olof Bergqvist blev biskop för Luleå stift 1904 och kom att spela en viktig roll i hur svenska statens raspolitik gentemot samer och tornedalingar utvecklade sig framför allt i fråga om skolväsendet. Han var den som bidrog till att utveckla det så kallade ”Nomadskoleväsendet” via ett förslag från 1909 och medverkade även i finnbygdsutredningen.
Redan 1904 uttryckte sig Olof Bergqvist att ”lapparna som stam skulle dö ut om de fick för mycket undervisning. De skulle bara få så mycket som de behövde för rennäringen samt de Krista grundsanningarna.” [1] Den rasbiologiska synen som främst förknippas med Herman Lundborg var med andra ord redan väl utbredd hos viktiga aktörer i samhället. När Herman Lundborg publicerade The race biology of the Swedish lapps, part 1 1932 innehöll förordet ett ”starkt nedsättande omdöme” som Bergqvist ”fällde om samerna 1911.” [2]
Kyrkans och statens man
Olof Bergqvist började sin bana inom den svenska kyrkan 1892 då han vigdes som präst. Från och med samma år inledde han sitt arbete för svenska kyrkan som vice pastor i Gällivare. Under sin tid i Gällivare lärde sig Olof Bergqvist både finska och samiska. Något senare översatte han även Nya Testamentet till samiska. Bergqvists kunskaper i finska och samiska gjorde det möjligt för honom att nå ut på ett annat sätt till lokalbefolkningen.
Bergqvist engagerade sig även i arbetsstugorna. Särskilt efter nödåren 1902–1903 då skördarna i norra Sverige slog fel. Bergqvist var till en början ordförande i nödhjälpskommittén men kom att engagera sig i organiseringen av arbetsstugorna i länet. År 1904 blev han utnämnd till biskop.
Förutom sin karriär i Svenska kyrkan var Olof Bergqvist även politiker. 1894 blev han ledamot i Norrbottens landsting. Mellan 1905 och 1914, samt 1921 var han ordförande för densamma.1912 till 1938 satt han som representant för högern i riksdagens första kammare och under 16 år var han ordförande i statsutskottet.
Tack vare att Olof Bergqvist länge varit verksam som biskop i norra Sverige, och hans kunskaper i finska och samiska, ansågs han sakkunnig i frågor som rörde samer och finnar. Det var av den anledningen till att han fick vara delaktig i finnbygdsutredningen.
Olof Bergqvist och de svenska rasbiologerna
Som framgått inledningsvis höll Olof Bergqvist rasbiologiska övertygelser långt innan Herman Lundborg blev rektor för Statens institutet för rasbiologi. Bergqvists vurm för rasbiologiska idéer, hans engagemang inom politiken och nätverk inom kyrkan, har förmodligen bidragit till att Lundborg kunde inrätta sitt institut och utföra sin forskning.
Exakt i vilken utsträckning som Bergqvist och Lundborg samarbetade är dock oklart. Lundborg hade långt mer kontakt med prästen Georg Bergfors i Vittangi. Det var också via kyrkböckerna som Lundborg fann sina undersökningsobjekt. Det nätverk som utgjordes av svenska kyrkan var med andra ord väsentligt för att Lundborg skulle kunna utföra sina skallmätningar i Tornedalen.
Även om Bergqvists direkta kontakt med Lundborg är tveksam, finns det inget som tyder på att Bergqvist ansåg att Lundborg gjorde fel, eller att svenska kyrkans roll skulle vara en annan. Svenska kyrkan bistod även svenska rasbiologer med gravplundringar och utgrävningar, samt insamlingar av samiska mänskliga kvarlevor.
Bergqvists rasbiologiska övertygelser påverkade även hans utredningar. Nomadskoleutredningen delade upp samer utifrån rasbiologiska grunder. Han skrev även i böcker och artiklar om samer och finnar på ett rasistiskt vis varav de citat jag delgivit i min inledning endast är en bråkdel av allt som han fått på pränt. Fram till sin död 1940 finns det inget som skvallrar om att han skulle ha ändrat åsikt senare i sin karriär.
Historiens vita fläckar
Svenska kyrkan har öppet börjat behandla Olof Bergqvists roll i den svenska rasbiologins historia. Bland annat har man skrivit om det på sin hemsida och en närmare beskrivning av hans betydelse i sammanhanget har lyfts i en bok om kyrkans roll i rasbiologins historia. Det är dock inte alla som anser att det är relevant att gräva i svenska kyrkans mörka historia.
I en debattartikel som publicerades 18 Maj 2017 i Kyrkans tidning anser signaturen Per Sundin att det var ”riksdagen som tog beslutet [om nomadskolan] och därmed bör inte kyrkan ha ansvaret för vad en enskild biskop [Olof Bergqvist] i Svenska kyrkan föreslog.” Vidare menar Sundin att ”det var inte så lätt för vissa elever i den svenska folkskolan under den tiden heller.”
Sundins resonemang ignorerar dock att den svenska kyrkan under 1800-talets första hälft tillät predikningar på det språk som dominerade i församlingen. Försvenskningsprocessen och rasbiologin var med andra ord någonting som kyrkan redan då hade kunnat göra motstånd mot. Frågan är bara varför det inte blev så.
Att vi därmed vet mer idag om viktiga aktörer som biskop Olof Bergqvist är inget att oja sig över. Han var onekligen en pådrivande aktör med sann kolonial inställning till samerna och finnarna i Norrbotten. Snarare borde det välkomnas att den mörka historien blir belyst i högre grad än tidigare. Hade Lundborg kunnat göra det han gjorde utan biskop Olof Bergqvist?
Stellan Beckman, etnolog
Blogg: https://stellanbeckman.wordpress.com
Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Fjärde Världen 3/2021.
Noter
[1] Olof Granstedt, Biskop Jonzon och kyrkoherden för samer. En studie av bakgrunden för tjänsten som kyrkoherde för samerna, Lunds universitet. Centrum för teologi och religionsvetenskap, VT 2018
[2] Lennart Lundmark, Allt som kan mätas är inte vetenskap… En populärhistorisk skrift om Rasbiologiska institutet. Publicerad av Forum för levande historia. Skriftserie # 4:2007
