År 1900 skrev Uppsalaprofessorn KB Wiklund om skogssamerna i Svenska Turistföreningens årsskrift: ”Enda lösningen är att avskaffa skogslapparna och göra dem till fjällappar, eller lämna deras renar i fjällapparnas vård. Landet är för gott för renskötsel. Den svagare måste ge vika för den starkare.”
I februari 2022 fattade Mark- och miljööverdomstolen beslut att INTE ge Gällivare skogssameby prövningstillstånd när det gäller en vindkraftsanläggning i samebyns viktigaste kalvningsområde – Hällberget i Överkalix kommun. Här ska Vasa vind dra fram vägar, elnät och placera gigantiska betongfundament med 57 stora vindkraftverk.
Skogssamerna är åter igen i vägen. För hundra år sedan skulle de assimileras, sluta med renskötsel och ”bli svenskar”. Nu ska de skogssamer, som ännu inte ha gett upp renskötseln, kuvas med en vindkraftsanläggning där deras vajor har fött sina kalvar i urminnes tider. Genom markexploateringar – som kalhyggen, vägar, gruvor och nu ”grön energi” i form av industriområden med vindkraft – ska de tvingas ge upp. Marken krymper, renens mat försvinner och urfolksrätten sätts ur spel.
Naturvårdsverket har stora invändningar mot placeringen av vindkraft vid Hällberget: Etableringsområdet har orörd, äldre natur, stora våtmarker som är känsliga och några av Norrbottens finaste myrmarker. Inom och i anslutning till etableringen finns två Natura 2000-områden samt biflöden till Torne- och Kalixälvar, som också omfattas av Natura 2000-skyddet.
Mark- och miljödomstolen menar att renarna kan samexistera med vindkraften. Det stämmer inte. Det finns forskning som visar att renar skyr vindkraftsparker, inte bara under etableringsfasen utan även under driftsperioden.
Samerna är ett urfolk och en minoritet. Sverige har en minoritetslag, som ska genomsyra all verksamhet i kommuner, regioner och statliga myndigheter. De är skyldiga att främja samers möjlighet att behålla och utveckla sin kultur och att ge samer möjlighet att ha inflytande i frågor som berör dem. Myndigheterna är skyldiga enligt lagen att samråda genom en strukturerad dialog i syfte att kunna beakta minoritetens synpunkter och behov i beslutsfattande. Detta gäller samerna i alla frågor som berör dem, oavsett om det handlar om vägar, bergtäkter, skoterleder eller vindkraftsanläggningar.
Vi undrar på vilket sätt Överkalix kommun beaktade minoritetslagen och Gällivare skogssamebys synpunkter när de fattade beslut om att säga JA till anläggningen.
Vi undrar också hur Länsstyrelsen i Norrbotten resonerade när det gäller deras skyldighet att främja samernas möjlighet att behålla sin kultur, där den naturbetesbaserade renskötseln ingår, och de ändå sa JA trots samebyns och Sametingets invändningar.
Nyligen slog Högsta domstolen i Norge fast att samernas rättigheter har kränkts vid anläggningen av vindkraft i Storheia och Roan, den så kallade Fosendomen. Domstolen hänvisar till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 27. Beslutet att tillåta bygget är alltså ogiltigt och sågs som en viktig seger.
Vi var övertygade om att den svenska miljödomstolen skulle granska Fosendomen och komma fram till samma slutsats som Høyesterett. Men icke.
Den naturbetesbaserade renskötseln är den del av den samiska kulturen som ska främjas. Därför är det med stor sorg vi ser att Mark- och miljööverdomstolen syn på skogssamisk renskötsel är densamma som professor KB Wiklund hade för över hundra år sedan. Skogssamerna är i vägen.
Erik Törnlund, ordförande, Amnesty Sápmi
Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige
Marcus Lidström, ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbotten
Mats Jonsson, författare
