Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bedrevs en politik gentemot samerna som senare blev känd som “lapp-ska-vara-lapp-politik”. Det fick också konsekvenser för skolgången för de samiska barnen.
1913 antogs nomadskolereformen som innebar att barn till renskötande fjällsamer hänvisades att gå i nomadskolor, medan barn till renskötande skogsamiska barn och barn till bofasta samer fick gå i den allmänna skolan.
Nomadskolorna låg ofta långt ifrån hemmet, vilket innebar att många barn skildes från sina familjer när det var dags att börja skolan. Men vad som är mindre känt är att övriga samiska barn, som inte bodde på skolorterna, också tvingades skiljas från sina föräldrar och bo långt från hemorten under långa tider. Det etablerades arbetsstugor i Norrbotten och Västerbotten under tidigt 1900-tal.
Medan förhållanden i nomadskolorna har skildrats i många berättelser och blivit känd i en bredare allmänhet har de samiska barnen i arbetsstugornas historia fått ytterst litet uppmärksamhet. Det är uppenbart att lapp-ska-vara-lapp-politiken fortfarande genomsyrar bilden samer.
När Västerbottens museum producerar en informationsfilm om arbetsstugorna i Västerbotten så nämns bara i förbigående att de kunde omfatta samer – också. Detta trots att flertalet av de intervjuade i filmen är just samer. Eftersom de flesta arbetsstugor i Västerbotten låg i samiskt område så var åtskilliga av barnen samer, men de var barn till bofasta samer. Men detta kommenteras över huvud taget inte alls.
Se filmen om arbetsstugorna i Västerbotten och bilda dig en egen uppfattning.