Läkaren och professorn Herman Lundborg var chef för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-1935 i Uppsala.
Lundborg hyllar Hitler och utvecklar metoder för rasundersökning, som senare kom att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att ”rädda det svenska folket”.
Käraste Herman är den första biografi som skrivits om honom. Här berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland, som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden. I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla, jämföra utseenden och klassificera alla han möter i högre och lägre ras.
En av dem är Maria från Lappland. Hon är ”av fel typ”, men får följa med honom till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas få tillbaka sitt barn.
