Sverige står inför stora utmaningar när det gäller utbyggnad av vindkraft och kraftnät. Omställningen till ett hållbart samhälle är nödvändig och akut, men den måste vara rättvis. Mänskliga rättigheter – och urfolksrättigheter – måste stå i förgrunden när Sverige ska ställa om.
Samernas urfolksrättigheter får inte kränkas av samhällets åtgärder i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Att respektera samernas urfolksrättigheter är ett måste. Det är inget val.
Kommuner, regioner och statliga myndigheter är, enligt minoritetslagen, skyldiga att främja samernas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur (paragraf 4) och ge samer möjlighet att ha inflytande i frågor som berör dem (paragraf 5).
Vi har ställt frågor om vindkraftsplaner och samråd med samer till samtliga kommuner i Norrbotten. Syftet är att få kunskap om kommunerna tillämpar minoritetslagen vad gäller samernas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur, inklusive den naturbetesbaserade renskötseln, vid markexploatering för vindkraftsanläggningar.
Tretton av 14 kommuner har svarat. Deras svar är väldigt olika. Några exempel:
Gällivare kommun skriver i översiktsplanen 2014 att de gör överväganden mellan vindkraft, rennäring och naturhänsyn. I alla dessa överväganden meddelar kommunen att ”vindbruk bör ges företräde framför övriga riksintressen/allmänna intressen”. Men nu, 2022, skriver kommunen att ”det är av stor vikt för Gällivare kommun att vi bidrar till att främja samers möjlighet att behålla och utveckla sin kultur samt att ge de god möjligheter till inflytande i de frågor som berör dem”. Uttalandet ligger helt i linje med Minoritetslagen och kommer förhoppningsvis att avspeglas i kommande beslut.
Kalix kommun skriver bland annat ”för att ge ledande politiker och tjänstepersoner större förståelse för frågorna behöver vi ha kunskap om samisk kultur, lagstiftning och nya domar för att bättre kunna tillvarata samers intressen och möjliggöra för att vi ska kunna behålla samisk kultur inklusive renskötsel i vår kommun”.
Piteå kommun skriver att ”i miljötillståndsprocessen där ett bolag söker tillstånd till miljöfarlig verksamhet (exempelvis en vindkraftspark) kan kommunen yttra sig till tillståndsmyndigheten (exempelvis länsstyrelsen) men beslutsfattandet sker genom att staten värderar de olika riksintressena i samband med prövningen”. Det låter som om Piteå kommun inte tillämpar minoritetslagens bestämmelser i sitt eget beslutsfattande, utan hänvisar till staten.
Överkalix kommun har ingen vindkraftsplan och planerar inte heller att ta fram en plan. Därför är ”det för tidigt att uttala sig om vilka avvägningar av olika intressen som är tillämpliga”, skriver kommunen. Men de har sagt ja till etableringen av ett industriområde med vindkraft i Hällberget, trots att Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och Gällivare skogssameby motsätter sig etableringen.
Vår slutsats är att det krävs utbildning av tjänstepersoner och kommunpolitiker i minoritetslagen och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.
Vill du läsa hela rapporten ”Vindkraftsplaner i Norrbotten”? Mejla, så skickar vi den: info@amnestysapmi.se
