Rally Sweden planerar för fullt inför 2027. I Västerbottens-Kuriren den 13 augusti berättar Rally Swedens event director Erik Åström att ett första utkast till nästa års sträckor snart ska skickas till FIA, Fédération Internationale de l’Automobile. Han antyder också att det kan bli nya sträckor. Det som inte framgår är hur arrangören tänker förhålla sig till samiska rättigheter och renskötselns behov när nya sträckor planeras. Det är anmärkningsvärt, skriver etonologen Susanne Holt.
Rally Sweden är beroende av det västerbottniska vinterlandskapet. Snön, skogarna, isen och de slingrande vägarna är det som gör rallyt möjligt och attraktivt. Landskapet framställs som en arena för internationell motorsport, men det är inte en tom arena som står till förfogande för den som vill använda den. Det är också ett vinterbeteslandskap och en förutsättning för samisk renskötsel.
När rallybilar, servicefordon, publik och annan trafik rör sig genom området påverkas förutsättningarna för renskötseln. Renarnas rörelser störs, betesmarker kan bli svårare att nyttja och renskötarnas möjligheter att bedriva sitt arbete påverkas. Det handlar alltså inte om två likvärdiga fritidsintressen som råkar konkurrera om samma plats, utan om hur en kommersiell motorsportverksamhet påverkar en samisk näring och ett samiskt kulturarv.
Inför Rally Sweden 2026 konstaterade Transportstyrelsen att stora delar av tävlingssträckorna gick genom samebyarnas vinterbetesområden och att tävlingen kunde få betydande konsekvenser för samebyarna. Myndigheten framhöll också att samebyarna ska ges möjlighet till samråd och att sträckor kan behöva ställas in om renar finns i området. Nu planeras 2027 års tävling. Då borde frågan om renskötselns förutsättningar vara en självklar del av planeringen, inte något som hanteras i efterhand.
För Rally Sweden kan vinterlandskapet vara en spektakulär arena. För renskötseln är samma landskap ett levande arbetslandskap.
När Rally Sweden talar om att man har hittat en ”intressant lösning för förare och publik” och samtidigt antyder nya sträckor finns därför några självklara frågor att ställa. Är det en lösning som också fungerar för renskötseln? Har samebyarnas kunskap och rättigheter varit en utgångspunkt när sträckorna planeras? Kommer de samiska företrädarna att få verkliga möjligheter att påverka innan besluten fattas, eller kommer deras perspektiv in först när sträckorna redan är ritade?
Det är också frågor som Västerbottens-Kurirens journalist Emil Wikström som skrivit artikeln borde ställa till Rally Sweden. När en verksamhet får tillgång till ett landskap som samtidigt utgör arbets- och beteslandskap för samisk renskötsel räcker det inte att fråga hur arrangemanget fungerar för förare, publik och arrangör. Man måste också fråga vilka som får bära konsekvenserna av arrangemanget.
För Rally Sweden kan vinterlandskapet vara en spektakulär arena. För renskötseln är samma landskap ett levande arbetslandskap och en förutsättning för en näring med djupa historiska, kulturella och rättsliga rötter. Den skillnaden går inte att trolla bort genom att beskriva området som en arena.
Det blir problematiskt när den ena användningen av landskapet framstår som självklar och den andra förväntas anpassa sig. Än mer problematiskt blir det om samiska rättigheter i praktiken börjar diskuteras först när planeringen av sträckorna redan är långt gångna.
Planeringen av Rally Sweden 2027 borde därför inte bara handla om vilka sträckor som är bäst för förare och publik. Den borde börja med en annan fråga: Vilka konsekvenser får tävlingen för renskötseln, och har samebyarna fått reella möjligheter att påverka innan besluten fattas? Ett landskap blir inte en tom arena bara för att någon väljer att betrakta det så.
Vems vinterlandskap är det? Och vem har rätt att bestämma hur det ska användas?
Susanne Holt
Etnolog, Umeå universitet – Ubmejen universitiehta
Översta bilden: Pressbild Rally Sweden 2020
