Tove Berg från Lunds universitet har studerat hur renskötseln påverkas av skogsbruket i Sápmi. Hon har valt att fokusera på Maskaure skogssameby i Norrbotten i sin masteruppsats. Amnesty Sápmi har ställt några frågor till Tove Berg.
Hur kommer det sig att du valde att studera skogsbruket i Maskaure samebys renbetesområden?
Jag var intresserad av att titta på hur rennäringen påverkas av skogsbruket ur ett landskapsperspektiv, alltså hur de successiva förändringarna av landskapet i stort och över tid påverkar förutsättningarna för renskötsel, för att i sin tur se hur eventuella landskapsförändringar påverkar produktionen för renskötare – allt från produktionskostnader, arbetsbörda och lönsamhet. Det var min utgångspunkt.
Dessutom var min ambition att studera de här processerna på en plats där skogsbrukets effekter är påtagliga för samebyn, något som verkar stämma in på väldigt många samebyar, inte bara skogssamebyar.
I den vevan fick jag kontakt med på ett par renskötare i Maskaure sameby, som ville ta emot mig och prata om hur deras betesmarker påverkas av ett förändrat skogslandskap under hela året. Därför valde jag Maskaure. Bilden ovan är ett foderbord i en tallplantagage i samebyns område.
Jag är verkligen tacksam för alla personer som tog emot mig och pratade med mig i det här projektet.
Berätta litet om din metod. Hur har du arbetat?
Uppsatsen grundar sig i en fallstudie av Maskaure sameby, för att svara på hur landskapet förändras av industriellt skogsbruk och vad detta innebär för människor inom renskötseln och produktionen av renkött.
Jag använde mig först och främst av intervjuer och deltagande observationer under ett besök i Maskaure i februari 2022. Jag pratade med aktiva och tidigare aktiva renskötare, skötselrenägare och kommunen. Utöver det bidrog en del sekundärdata till att förstå ekonomisk utveckling och landskapsförändringar i området. Det rörde sig bland annat om information om hur ägarförhållanden i området har förändrats, investeringar in i landskapet, och data över minskningen av renlavar överlag i norra Sverige.
Vilka är de viktigaste slutsatserna?
Slutsatsen är att renskötarna i Maskaure har gradvis fått mindre och mindre handlingsutrymme – rumsligt, politiskt och ekonomiskt – till följd av skogsindustrins dominans över landskapets form och innehåll.
För det första blir rennäringen i Maskaure rumsligt trängd till färre och mer fragmenterade skogsområden. Skogsindustrin är en stor aktör i att forma landskapet i Maskaure, men när även gruvor, energiproduktion och infrastrukturprojekt tar mark i anspråk resulterar det i än mer fragmenterade marker för renbete. Det här har lett till en ökad arbetsbörda för samebyn jämfört med en generation tillbaka.
För det andra har samebyns medlemmar ett allt mindre politiskt inflytande. Samråden med skogsägare innebär en stor administrativ arbetsbörda som medlemmarna har svårt att hinna med, trots att samråden är samebyns kanske främsta forum för att påverka planerade landskapsingrepp. I stora delar av Maskaure har också utboägandet av skog ökat, vilket innebär att allt fler skogsägare bor långt ifrån skogen. Många utboägare har anlitat de stora skogsbolagen för skötsel och samråd. När de stora aktörerna får mer inflytande blir det allt svårare samrådsprocesser för samebyn.
För det tredje har landskapet överlag antagit en form och funktion som gör det svårare att bedriva rennäring i idag jämfört med när flera av renskötarna började. Samebyn behöver stödutfodra renarna oftare och under längre perioder, och det fragmenterade landskapet innebär större arbetsbörda för att samla renarna. Högre produktionskostnader, kombinerat med stillastående inkomstnivåer, gör att renskötarna har svårare och svårare att få ekonomin att gå runt. Många behöver idag även ha andra jobb, vilket inte var fallet i början av deras yrkesliv i lika hög utsträckning.
Vill du läsa Tove Bergs masteruppsats från Lunds universitet?
Den heter “Co-existence and conflict in a changing forest landscape: A case study of Maskaure reindeer herding district”. Du hittar den här.
TEXT: Kerstin Andersson
