Kvarlevor efter samer och samiska kulturföremål har forslats till museer och institutioner runt om i vårt land, däribland Uppsala universitet. Det är ett resultat av ett kolonialt tänkande och den svenska statens mörka rasbiologiska historia. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa inte omedelbart återbördas, skriver representanter för Samiska föreningen i Uppsala och Amnesty Sápmi i Upsala Nya Tidning.
Samiska kvarlevor har vägts, mätts, katalogiserats och placerats i montrar eller förråd. Dessa kvarlevor anses fortfarande vara svenska statens, muséets eller den aktuella institutionens egendom.
Samlingarna är en påminnelse om Sveriges koloniala historia med rasbiologi och ren rasism gentemot samerna. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa kvarlevor ännu inte har fått en värdig återbegravning.
Därför är Uppsala universitets förhållningssätt när det gäller kvarlevor i dess samlingar obegriplig. Universitetet skriver i ett dokument från 2014 att de som första svenska universitet har tagit fram etiska riktlinjer för hantering av mänskliga kvarlevor. Där står att ”universitetets hållning är att undvika återbegravning där det är möjligt. Materialet bör istället förvaras för framtida forskning. I de fall återbegravning ändå beslutas ska kvarlevorna först genomgå en grundlig vetenskaplig dokumentation”.
Det är INTE Uppsala universitet som ska avgöra om det ska bedrivas forskning på samiska kvarlevor. Det är ett beslut som ägs av samerna – efterlevande till dem som en gång i tiden blev uppgrävda och bortförda från sina gravplatser.
Repatriering, det vill säga återbegravning och återförande av samiska kvarlevor och kulturella föremål, fyller en viktig funktion. Det handlar om rätten till sin historia, att få ett värdigt avslut och att den som utsatt någon för kränkningar erkänner sina handlingar och ger tillbaka det som tagits.
Det handlar också om mänskliga rättigheter och folkrättsliga skyldigheter. FN:s urfolksdeklaration, som Sverige godkände 2007, innehåller rätten till repatriering samt rätten att nyttja och bestämma över kulturella och ceremoniella föremål. Stater har motsvarande skyldigheter att se till att det så ska vara.
Regeringen accepterade, så sent som i juni i år, FN:s rekommendationer om att Sverige måste stärka arbetet för återbegravning av samiska kvarlevor och intensifiera samarbetet med samerna i enlighet med FN:s urfolksdeklaration.
Det skulle vara pinsamt för svenska staten om en av deras myndigheter – Uppsala universitet – inte följer FN:s urfolksdeklaration och FN-rekommendationen om återbegravning.
Vi kräver därför att Uppsala universitet omgående reviderar sina etiska riktlinjer, tar sitt moraliska och folkrättsliga ansvar och låter de samiska kvarlevorna få sin sista och rättmätiga vila.
Amnesty Sápmi, Erik Törnlund
Samiska föreningen i Uppsala, Eva Forsgren
Insändaren går att hitta HÄR, men är låst till prenumeranter.
Foto: David Naylor, Uppsala Universitet
