Vad händer med samernas rättigheter när ett parti som öppet vill begränsa dem ges inflytande över regeringsmakten? Det frågar Marianne Gråik, Sametingets styrelseordförande och partiledare för Samelandspartiet.
Liberalernas har nu öppnat dörren för att Sverigedemokraterna ska kunna ingå i en svensk regering. Efter många år av löften om motsatsen är den tidigare röda linjen borta.
Åkesson vill riva upp Girjasdomen
För många framstår detta som ännu ett steg i den politiska normaliseringen av Sverigedemokraterna. Men för oss i Sápmi väcker beslutet en annan och mer grundläggande fråga: Vad händer med samernas rättigheter när ett parti som öppet vill begränsa dem ges inflytande över regeringsmakten?
Under den senaste tiden har Sverigedemokraterna gjort flera tydliga utspel om samerna och våra rättigheter. Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) har till exempel sagt att han vill riva upp Girjasdomen – ett avgörande från Högsta domstolen som slog fast att Girjas sameby har rätt att upplåta jakt och fiske på sitt område baserat på urminnes hävd. Girjasdomen är rättsstatens erkännande av samernas historiska rättigheter som urfolk. Att vilja riva upp den innebär i praktiken att ifrågasätta rättstatens principer.
Sverigedemokraterna har också återkommande argumenterat för att staten ska återta kontrollen över jakt och fiske på samiska marker och att dessa resurser ska fördelas på ”lika villkor” mellan alla medborgare. I praktiken innebär det att man bortser från samernas särskilda rättsliga ställning som urfolk – en ställning som erkänns i svensk grundlag och i internationell rätt.
L har varit en stark röst för mänskliga rättigheter
Andra utspel har handlat om att konkurrensutsätta renskötseln eller på olika sätt begränsa de institutioner som bär upp samiskt självbestämmande, som Sametinget. Tillsammans bildar Sverigedemokraternas förslag en tydlig politisk linje: att försvaga de rättigheter som erkänner samerna som ett folk. Det är mot denna bakgrund Liberalernas kursändring måste förstås.
Liberalerna – tidigare Folkpartiet – har tidigare haft en ambition i samepolitiken. Redan 1984 antog partiet som första riksdagsparti ett samepolitiskt program. Detta med anledning av att samerna erkänts som Sveriges urfolk och med utgångspunkt att deras rättigheter måste skyddas.
Tillsammans bildar Sverigedemokraternas förslag en tydlig politisk linje: att försvaga de rättigheter som erkänner samerna som ett folk.
Partiet har också genom decennier varit en stark röst för mänskliga rättigheter, både i Sverige och internationellt. Den liberala idén har vilat på principen att rättsstaten ska skydda minoriteter – även när majoriteten tycker annorlunda.
Därför väcker partistyrelsens nya linje frågan: Hur ska ett parti som säger sig försvara mänskliga rättigheter kunna regera tillsammans med ett parti som vill begränsa urfolks rättigheter som är en mänsklig rättighet?
SD ifrågasätter samernas rättigheter
För samerna handlar detta inte om partipolitik i vanlig mening. Det handlar om grundläggande förutsättningar för vår kultur, vårt språk och våra näringar. När urfolks rättigheter ifrågasätts är det inte början på en dialog. Det är maktspråk.
Samerna är Sveriges enda urfolk. Våra rättigheter är inte en särförmån som kan förhandlas bort i ett regeringsavtal. De är en del av de mänskliga rättigheter som Sverige har åtagit sig att respektera. Liberalernas vägval är därför mer än en fråga om regeringsstrategi. Det är en fråga om hur stort inflytande Sverigedemokraterna kommer att få i samepolitik vid en regeringsbildning.
Om Liberalerna väljer makten tillsammans med Sverigedemokraterna måste partiet också svara på en enkel fråga: Är mänskliga rättigheter principer man försvarar – och hur ska man i så fall hantera frågan om urfolksätten inom en eventuell regering tillsammans med SD?
Marianne Gråik, styrelseordförande Sametinget
Artikeln är publicerad i Altinget 2026-03-26
