EU är en storkonsument av råvaror som har en betydande roll i avskogning för produkter som soja, kakao, kaffe och timmer. Många tänker kanske på palmoljeplantager i Asien och skogsskövling i Amazonas. Färre tänker på enorma kalhyggen och trädplantager i norra Sverige. Flera svenska riksdagspartier har agerat mot den nya lagen. De prioriterar det svenska kalhyggesbruket före urfolksrättigheter och biologisk mångfald.
Förra året kom EU-kommissionen med ett förslag om en lag om att stoppa produkter som bidrar till att ytterligare försämra skogens ekosystem. Därefter påbörjades förhandlingar mellan länderna och Sverige har agerat kraftfullt MOT den nya lagen.
Sverige har motsatt sig en formulering om skogsdegradering – alltså skogsförstörelse – som enligt både den förra och den nuvarande regeringen riskerar att drabba svensk skogsindustri om kalhyggen räknas in i begreppet. Endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet har argumenterat för den nya skogslagen.
Nu lyder definitionen av skogsdegradering ”de strukturella förändringarna av skogstäcket, i form av omvandling av naturligt förnyande skogar och primärskogar till plantageskogar och annan trädbevuxen mark och omvandling av primärskogar till planterade skogar.”
Sveriges motstånd mot urfolksrätt uppmärksammas
Regeringen har också arbetat för att försvaga urfolks rättigheter kopplat till lagen. Nyhetsmagasinet Politico rapporterade den 21 november om Sveriges ansträngningar för att EU inte skulle öka kraven på mänskliga rättigheter och regler som syftar till att ta itu med avskogning med argumentet att ”det effektivt skulle tillåta ursprungsgrupper att lägga in sitt veto mot skogsavverkning”.
Vi vet att många svenska politiker prioriterar skogsbolagens vinster i stället för urfolksrättigheter i Sápmi. Det är sorgligt att läsa att svenska kalhyggen är så viktiga för svenska politiker att de bortser från samiska rättigheter och dessutom blir ett hinder för urfolk på Sumatra och Ecuador när de vill skydda sina urskogar mot exploatering.
I det ursprungliga förslaget ville EU att företag ska kontrollera att mänskliga rättigheter är skyddade enligt internationell rätt och respekteras i deras leveranskedjor ”särskilt instrument som skyddar sedvanlig besittningsrätt och rätten till fritt, förhands- och informerat samtycke”. Det betyder att råvaror som kommer från områden där dessa rättigheter inte respekteras kan förbjudas från EU-marknaden.
Principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) är en människorättslig norm baserad på grundläggande mänskliga rättigheter och urfolksrättigheter som rätten till självbestämmande och icke-diskriminering. Enligt instruktioner från regeringen till EU-förhandlarna så kan referenser till FPIC ”som en självständig rättighet och/eller mänsklig rättighet INTE accepteras av Sverige”. Det skriver Dagens Nyheter i artikeln: Trots regeringens protester: EU-lag mot avskogning röstades igenom.
Nu står det i lagen att företag behöver ”verifiera efterlevnaden av sådana rättigheter OM de är inskrivna i den relevanta lagstiftningen i produktionslandet”.
Sveriges har motsatt sig att lagen ska inkludera krav på banker och investerare. Sverige har även tryckt på för att förslaget om att öka miniminivåerna för tullkontroller inte ska antas. Sverige vill inte heller se någon harmonisering av påföljder i hela EU, och hävdar ”att fastställa sanktioner är nationell behörighet”.
Framgång för miljörörelsen
EU:s nya skogslag har antogs den 6 december, men ska formellt även antas av Europaparlamentet och EU-kommissionen. Lagen omfattar palmolja, nötkött, timmer, kaffe, kakao, gummi och soja, samt en rad produkter som kan göras av dem, som papper och choklad.
Sverige har verkat för att stoppa beslutet och har haft flera invändningar, men miljörörelsen är nöjd.
– Det är mycket bra att beslutet kommer nu, det är unikt globalt, säger Per Larsson från Världsnaturfonden till miljömagasinet Syre. Han menar att EU:s fotavtryck på naturen nu kan minska radikalt.
– Men det är positivt att man lyckades hålla den tuffa tidslinjen och det är en hel del aspekter som blivit förbättrade från ursprungsförslaget, säger Per Larsson.
”På en rad punkter går överenskommelsen längre än vad Sverige drivit i förhandlingarna inom EU-rådet. Bland annat finns siffersatta mål om hur många kontroller som myndigheterna ska genomföra, något Sverige helst hade velat slippa. Också definitionen av skogsutarmning är bredare än den som Sverige varit pådrivande för, även om den är snävare än den som kommissionen gick fram med”, skriver Syre.
Vi som arbetar med mänskliga rättigheter vet att Sverige bryter mot internationell rätt när det gäller samiska rättigheter gång på gång. Det är viktigt att följa hur Sverige kommer att agera framöver när det gäller skogsbruket.
Amnesty Sápmi menar att regeringen borde se över ägardirektivet till Sveaskog. I statens ägarpolicy står det att bolag med statligt ägande ska följa de tio principerna i FN:s Global Compact, vilket innebär att företag måste förebygga brott mot de mänskliga rättigheterna. De folkrättsliga principerna måste gälla även Sveaskog.
Foto: Marcus Westberg @marcuswestbergphotography
