Tillgång till sin egen kultur och sina egna traditioner är en mänsklig rättighet. Urfolket samerna har i denna bemärkelse missgynnats under lång tid. Samiska organisationer är avgörande för att samer själva ska kunna förvalta och utveckla sin kultur.
Idag saknas resurser, långsiktig finansiering och en nationell strategi för samiska organisationer och institutioner. Flertalet deltar efter förmåga i resurskrävande samhällsutvecklingsprocesser. Inga samiska kulturorganisationer upplever en stabil och långsiktig möjlighet till att driva och utveckla sin samiska kulturverksamhet. Gaaltije Saemien Museume i Staare/Östersund och Aejlies Saemien Jarnge i Dearna/Tärnaby har starka ambitioner trots knappa resurser för att bygga upp sina verksamheter och identiteter som samiskäga museum och mötesplatser.
I rapporten ”Villkoren för samisk kultur” visar Viermie K bland annat på orättvist stora ekonomiska skillnader i förutsättningarna för svensk respektive samisk kultursektor. En mycket stor del av ansvaret för både koloniseringens effekter och utbildning av medborgarna om den svenska koloniala historien lämnas över till urfolket självt.
Gång på gång bortses från våra rättigheter
Det är ett nationellt ansvar att Sveriges urfolk har utrymme att utveckla sin kultur och sitt samhälle på egna premisser. Urfolk har speciella rättigheter som delvis skyddas genom ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk (ILO 169) och FN:s urfolksdeklaration, där Sverige har förbundit sig att följa FN:s urfolksdeklaration.
Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter klargör att myndigheter har en skyldighet att främja villkor som är nödvändiga för att samerna ska ha samma rättigheter som majoriteten för att behålla och utveckla sin kultur och att samer har rätten att påverka åtgärder och beslut som rör sin kultur.
Sverige får upprepad kritik av FN:s rasdiskrimineringskommitté, FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna samt av FN:s specialrapportörer för urfolksrättigheter samt för miljö och mänskliga rättigheter för behandlingen av sitt urfolk, samerna.
På våra, men likvärdiga villkor
Sverige som stat ska, enligt kritiken, ge förutsättningar för samisk samhällsstruktur – institutioner, organisationer, föreningar och företag – såväl som attraktiva miljöer för tillkomst av nya, som möjliggör detta. Det bidrar till kulturlivet, näringslivet och innovationsförmågan på alla nivåer; lokalt, regionalt och nationellt. Det skapar arbetstillfällen och ger positiva ringar på vattnet i samhället.
Vi vill uppleva höga ambitioner i Sveriges ansvar för samers rättigheter och för den samiska kulturens erkännande och synliggörande i linje med Sametingets politiska mål och med andra aktörer som Civil Right Defenders, Amnesty International, Naturskyddsföreningen och FN-förbundet.
Dags att agera-Sverige
Sverige var tidig med att erkänna samerna som urfolk, men utan handling är det tomma ord. Det är dags att Sverige: ratificerar ILO169 som är en juridisk bindande konvention tillämpar FN:s urfolksdeklaration lokalt, regionalt och nationellt säkerställer långsiktig finansiering för utveckling av samisk samhällsstruktur tar nationellt ansvar för återförandet av samiska föremål.
Det är hög tid att flytta det samiska perspektivet från marginalen till ett juridiskt erkännande av de internationellt urfolksrättigheter som Sverige en gång var med att ta fram. Med urfolksrättigheter följer handling och skyldigheter av en nationalstat som vill följa internationella människorättsnormer. Urfolket samer är en levande del av Sveriges själ, historia och framtid.
Jerker Bexelius, Gaaltije Saemien Museume
Michael Lindblad, Viermie K
Erika Omma Unnes, Tankesmedjan Balve
Oskar Östergren Njajta, Aejlies Saemien Jarnge
Fotot tillhör Stiftelsen Gaaltije-Saemien Museume, fotograf Ewa Ljungdahl
