Det finns en rad problem som påverkar människor i norra Sverige. En stor del av dessa beror på att ett stort intresse för regionens råvaror inte följs av ett motsvarande intresse för samhällsutvecklingen i norr i regeringar och riksdag. I det läget pekar näringsminister Ebba Busch, KD, ut en liten minoritet av befolkningen, de renskötande samerna, som det stora problemet. Ministern ansluter sig därmed till en flertusenårig tradition bland makthavare; söndra och härska.
Det finns ett ”vi” inte ett ”vi och dom”. Det vore önskvärt om näringsminister Ebba Buschs attack på de renskötande samerna bemöttes av folkrörelser, föreningsliv och lokala politiker i norra Sverige.
Listan på allvarliga problem i norra Sverige är lång. I glesbygden fortsätter befolkningsminskningen. Det blir svårare och svårare för små kommuner att upprätthålla ett minimum av offentlig service. Bristen på arbetskraft är omfattande särskilt i Malmfälten. Malmfältskommunerna står också inför den gigantiska uppgiften att få samhället att fungera samtidigt som gruvverksamheten tvingar fram en flytt av tusentals människor och nya gruv- och industriprojekt är på gång. Utvinning av naturtillgångarna orsakar stora ingrepp i naturen, men ger liten ekonomisk utdelning till regionen. Infrastrukturen, särskilt järnvägarna, knakar i fogarna. Nattågstrafiken till norra Sverige har dragits ned i flera omgångar. Det går att göra uppräkningen ännu längre, men jag tror ni känner igen er i beskrivningen.
Det är i detta läge som Ebba Busch pekar ut de renskötande samerna som det stora hindret för industriell utveckling i norr och en begränsande faktor för möjligheterna till jakt och fiske.
Haltande verklighetsbeskrivning
Verklighetsbeskrivningen haltar betänkligt. Visst är det sant att renskötsel får bedrivas på en betydande del av landytan i norr. Men en rad andra ekonomiska verksamheter har expanderat inom de områden där renskötsel bedrivs. Industriellt skogsbruk bedrivs på en stor del av ytan, vattenkraften har inneburit stora ingrepp och skurit av flyttvägar. Gruvor, vägar, järnvägar och turism påverkar stora områden. Under senare år har vindkraftsindustrin tagit växande områden i anspråk. Enbart vindkraftsanläggningen i Markbygden tar 450 kvadratkilometer i anspråk. Det förtjänar att påminnas om den studie i den vetenskapliga tidskriften Nature som tittade på markanvändningen på Nordkalotten. 85 procent av marken nyttjas för minst en ekonomisk aktivitet, 60 procent nyttjas för två eller flera verksamheter. Av mark som lämpar sig för renskötsel återstår sex procent.
När jag söker i minnet har jag svårt att hitta exempel där renskötselns intressen har vägt tyngre än andra ekonomiska intressen i tillståndsprocesser. När det gäller gruvor så är guldgruvan i Fäboliden det enda exempel jag kommer på. Då vägde renskötsel, boende längs transportvägen och risken för påverkan på Örån tillsammans tyngre än planerna på en gruva. Nyligen meddelade kommunledningen i Gällivare att man tänker säga nej till Vattenfalls vindkraftsområde Storlandet. Jag är osäker på om vindkraftsprojekt i något fall stoppats enbart av att renskötseln bedömts som viktigare. Det handlar i så fall om undantag från regeln. Avverkningarna av skog har ökat rejält under de senaste årtiondena.
Utrymmet för renskötsel krymper
I själva verket har utrymmet för renskötseln beskurits i en omfattning att det blir allt svårare att upprätthålla den i stora områden. Buschs påstående om att renantalet ökat är felaktigt, vilket redan påpekats i flera nyhetsinslag de senaste dagarna.
Det trängda läget för renskötseln kan tolkas som en varningssignal om ett vidare problem. Naturen i norra Sverige är redan hårt exploaterad. En upptrappad exploatering är ett hot inte bara mot renskötseln, utan också mot biologisk mångfald, motståndskraft mot ett mer extremt klimat, utrymmet för människors fritidsaktiviteter m m.
Söndra och härska
Att vända blicken från de verkliga problemen och istället peka ut en minoritet i befolkningen som det stora problemet är en politisk strategi med en lång historia. Romarna spelade ut de galliska stammarna mot varandra när de skulle inta det nuvarande Frankrike. Det växande brittiska imperiet använde sig av etnisk uppdelning av befolkningen i Indien efter religion och etnicitet för att lättare kunna kontrollera landet. Busch och SD ansluter sig till denna tradition. Det finns många anledningar för människor i norra Sverige att ställa krav på en rimlig samhällsservice och en mer balanserad utveckling i hela landet. Om Busch/SD med sina utspel istället eldar på en diskussion för eller emot renskötseln har de lyckats skymma de betydligt större och verkliga problemen.
Jokkmokks kommun visar vägen
När regeringens samordnare för återflyttningsbidragen skickade ut ett brev till landets kommuner visade Jokkmokks kommunledning på ett rimligt sätt att besvara ett hot mot en befolkningsminoritet. Kommunen svarade ”Tack, men nej tack”. I brevet förklarar man att i Jokkmokk finns behov av alla människor som bor där. Det finns ett ”vi” inte ett ”vi och dom”. Det vore önskvärt om näringsminister Ebba Buschs attack på de renskötande samerna bemöttes på samma sätt av folkrörelser, föreningsliv och lokala politiker i norra Sverige.
Arne Müller, vetenskapsjournalist och författare
Krönikan är tidigare publicerad, Norrlandsparadoxen 2026-04-23
Bildkollage: Markbygdens vindkraftsområdet i Östra Kikkejaurs samebys marker (fotograf Petri Storlöpare) och porträtt av Arne Müller (fotograf Erland Segerstedt)
