”Älven i mig” följer den resa författaren gör längs Lule älv, i ett försök att hitta hem. Undervägs ger sig älvens historia och samtida spänningar till känna. Det handlar om den svenska vattenkraften. Om utveckling och exploatering, minne, makt och ansvar. Och om det som ständigt rör sig: tiden, livet, kärleken. Det blir till en berättelse om hur det som ger ljus också kan leda till mörker.
Aftonbladet skrev (2023-06-10) ”I boken … läser jag om älvlaxen, som i likhet med ålen vill vandra tillbaka till platsen där den föddes för att leka. Men när den nu kommer från Bottenviken för att ta sig upp i Lule älv tar det stopp i Boden, bara knappt fyra mil från kusten. Där blir de stående, stångandes mot kraftverksluckorna. De könsmogna kan plockas upp och tas till Hedens laxodling, som Vattenfall ålagts att driva för att hålla liv i stammen av luleälvlax. Därifrån sätts cirka en halv miljon fiskar ut varje år, till fromma för yrkes- och fritidsfiskare.
Det är bara en av alla konsekvenser av att man 1910 beslutade att bygga ut Lule älv. Jannete Hentati räknar upp resultatet: sexton dammar, femton vattenkraftverk, fyra regleringsmagasin. Eller: drygt fjorton terrawattimmar el per år, vilket är elva procent av landets hela energiförbrukning. Eller: otaliga sjöar, fall och forsar som inte längre finns kvar.”
Boken finns på bibliotek. Albert Bonniers Förlag, ISBN 9789100800901
