Vad man TROR eller KÄNNER inför seitar är upp till var och en. Men vad kan vi egentligen VETA om seitarnas betydelse innan de samlades in till museerna?
Adriana Aurelius är doktorand i museiologi vid Umeå universitet och undersöker seitar som finns på museer, liksom återkrav av seitar. Kvällen kommer ägnas åt kritiska frågor kring vad de äldre källorna säger om seitar, vad de inte säger, och vart den kunskapen kan ha tagit vägen.
När museer ställde ut seitar under 1900-talet använde de ofta information från texter skrivna av missionärer och präster under 1600- och 1700-talen. Dessa texter byggde på vad prästerna såg och hur de uppfattade vad som berättades av samer och nybyggare i deras omgivning. Även om flera präster talade samiska språk, filtrerades samiska seder och bruk genom kristna ord och värderingar i prästrapporterna. Vad var egentligen religiösa handlingar? Vad kan ha varit något annat? Prästernas inställning ändrades dessutom över tid.
Insamlandet av det forskarna benämnde seitar från 1600-talet och framåt har gått i vågor, liksom intresset för att visa dem i utställningar. I föreläsningen presenteras tankar kring vad detta kan bero på. Även tankar kring dagens berättelser och levande kulturarv kring seitar presenteras.
Sápmi är stort och synsätten många. Flera museer är i dialog med människor som ställer återkrav på seitar, eller har frågor om dem. Ibland kommer flera krav på samma seite från olika håll.
Länk till föredraget:
