Principen om fritt och informerat förstahandssamtycke, FPIC, är en människorättslig norm baserad på grundläggande mänskliga rättigheter och urfolksrättigheter som rätten till självbestämmande och icke-diskriminering.
FN:s expertmekanism för urfolks rättigheter, EMRIP, publicerade 2018 en studie som analyserar och förklarar FPIC. Principen kan spåras långt tillbaka i tiden, men trots det har relationen mellan urfolk och stater runt om i världen präglats av bristande respekt för urfolkens rätt till inflytande och andra mänskliga rättigheter. FPIC-principen syftar i första hand till att urfolks rätt till kontroll över de egna markerna återupprättas vilket också möjliggör att folkens kulturella integritet, stolthet och självkänsla kan återupprättas. Om FPIC tillämpas korrekt kan det leda till att maktobalansen som så ofta präglat relationen mellan urfolk och stater åtgärdas. Därmed kan den lägga grund för ett framtida förbättrat samarbete mellan urfolk och stater som i större utsträckning baseras på iakttagandet av rättigheter och ömsesidig respekt.
När krävs ett fritt och informerat förstahandssamtycke?
Ett fritt och informerat förstahandssamtycke (FPIC) krävs vid alla förslag om juridiska eller administrativa åtgärder som rör urfolk och vid alla projekt som påverkar urfolks marker, territorier och naturresurser. Ett sådant samtycke krävs även i samband med förflyttningar av urfolk och vid lagring av farligt material på deras marker eller territorier. Samtycke kan vara nödvändigt även i andra situationer, beroende på verksamhetens natur och hur allvarlig påverkan den kan komma att ha på urfolkets rättigheter.
FPIC-principens beståndsdelar
Att samtycket ska vara fritt innebär att den process som avser att leda fram till ett samtycke ska präglas av god anda och respekt för urfolkets kultur. Det får inte förekomma tvång, manipulationer eller trakasserier i syfte att nå ett samtycke. Urfolket ska också ges möjlighet att styra över samrådsprocessen och själva bestämma vem som ska representera dem.
För att samtycket ska vara informerat krävs att den information som presenteras om projektet eller åtgärden är klar, fullständig och tydlig, på ett språk som förstås av det urfolk som kommer att påverkas. Om det finns ett behov av andra hjälpmedel, exempelvis tekniska, för att säkerställa att urfolket ska kunna tillgodogöra sig informationen, ska sådana också tillhandahållas.
Förhandskriteriet innebär att samrådsprocessen ska inledas så tidigt som möjligt och framförallt innan några beslut som tillåter åtgärder eller etablering av en verksamhet som påverkar urfolket har fattats. Urfolk ska ges utrymme och tid att ta in, förstå och analysera situationen för att sedan fatta beslut om hur de ska gå vidare. Alltså är kravet på samtycke inte uppfyllt om urfolk informeras om beslut som redan har eller håller på att fattas.
FPIC-principen innebär en rätt för urfolk att ha möjlighet att i realiteten påverka och vara delaktiga under hela processen – från planering till genomförande och utvärdering. Detta kan ske genom ett samrådsförfarande mellan staten och urfolkens representativa beslutsfattande organ.
Det är också viktigt att hela samrådsprocessen dokumenteras med respekt för och i enlighet med urfolkens egen sedvänja. Dokumentationen av samtycket bör vara noggrann och detaljerad och innehålla en beskrivning av projektets eller åtgärdens varaktighet och tänkbara effekter. Det bör också framgå hur potentiella skador på urfolks mark eller kränkningar av urfolksrättigheter ska hanteras och gottgöras.
Behövs alltid ett samtycke?
Huvudregeln – att samtycke alltid krävs – kan endast begränsas om det sker för att tillgodose ett godtagbart allmänt intresse, men begränsningarna måste vara både nödvändiga och proportionerliga. Exempelvis kan en begränsning av rent kommersiellt syfte aldrig utgöra ett sådant godtagbart allmänt intresse. Mot bakgrund av de effekter som storskaliga utvecklingsprojekt har på urfolks rättigheter är det i allmänhet svårt att rättfärdiga avsaknaden av ett samtycke. Om ett beslut fattas trots att samtycke saknas måste de ingrepp i urfolkens rättigheter som riskeras alltid kompenseras för och säkerställas på andra sätt. Om den andra parten väljer att gå vidare med ett förslag trots att något samtycke inte kunnat inhämtas, ska det alltid finnas möjligheter för urfolk att begära en rättslig prövning av beslutet.
Är FPIC-principen att likställa med en vetorätt för urfolk?
Det kan finnas många anledningar till varför urfolket inte lämnar sitt samtycke. Det kan vara för att det anser att ingreppen är för stora och för allvarliga och därför helt enkelt inte kan accepteras, eller för att det krävs ytterligare förhandlingar eller klargöranden för att en överenskommelse ska kunna nås. Det kan också finnas en misstro mot samrådsprocessen som sådan eller initiativet med grund i en historia av bristande respekt för eller erkännande av urfolksrättigheter från statens sida.
Själva syftet med FPIC-principen är att nå en samförståndslösning mellan staten och urfolket. Processen som sådan är central och inte bara beslutet som tas i slutändan. EMRIP:s uppfattning är därmed att principen, trots att ett samtycke alltid ska eftersträvas, inte ska ses som en vetorätt för urfolk. Däremot är kravet på samtycke beroende av intrångets omfattning. Ju större intrång i urfolks rättigheter en åtgärd skulle innebära, desto större krav kan ställas på att ett samtycke ska finnas. Det innebär i sin tur att om det rör sig om ett väldigt stort intrång kan avsaknaden av urfolks samtycke likställas med ett veto.
