Vasa Vind har fått tillstånd att bygga en vindkraftsanläggning, som skulle påverka renbetes- och kalvningsområden för Gällivare skogssameby. Beslutet har överklagats, både av Vasa Vind, som vill bygga fler vindkraftverk, och samebyn, som hävdar att vindkraftverk omöjliggör rennäring i området. Inom kort ska ärendet prövas av Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt.
Nu skriver representanter för Amnesty Sápmi att de förväntar sig att domstolen tar hänsyn till folkrättsliga principer och hänvisar till FN, som nyligen krävde att principen om fritt och informerat förhandssamtycke för samerna måste respekteras vid utvinning av naturresurser i Sápmi.
Under 2020 kom två historiska beslut när det gäller urfolksrätten för svenska samer. I januari meddelande Högsta domstolen att Girjas sameby fick rätt mot staten när det gäller rätten att upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns område ovanför odlingsgränsen.
Domstolsprocessen pågick i tio år och var stundtals mycket plågsam för samerna. Statens företrädare använde ett rasbiologiskt språkbruk i rättsprocessen. Staten uttryckte sig slarvigt om samisk etnicitet och citerade, okommenterat, den förlegade och nedvärderande benämningen ”lapp”. Med hänvisning till folkrätten i allmänhet och urfolksrätten i synnerhet, visade Högsta domstolen genom sitt beslut att det internationella regelverket måste tas på allvar. Det var en stor seger – för Sverige och hela det samiska folket – och en viktig påminnelse till Sveriges makthavare och myndigheter.
I december presenterade FN:s kommitté mot rasdiskriminering ännu ett historiskt beslut. Kommittén konstaterar att Sverige har kränkt Vapsten samebys rättigheter på flera punkter när det gäller ett planerat gruvprojekt utanför Tärnaby. Sverige har, enligt kommittén, brutit mot samernas rätt till ickediskriminering och verksamma rättsmedel. Gruvtillståndet måste ses över och principen om fritt och informerat förhandssamtycke för samerna måste respekteras. FN-kommittén uppmanar också Sverige att se över lagstiftningen så att samernas ställning stärks. Det kan få stor inverkan på kommande planer på utvinning av naturresurser i Sápmi.
Hur går Högsta domstolens prejudikat och FN:s rasdiskrimineringskommittés uttalande om att Sverige måste involvera samer i processer om naturresurser på ett meningsfullt sätt för att inte bryta mot förbudet mot rasdiskriminering ihop med pågående planering av vindkraftsanläggningar i Sápmi?
Det finns forskning som visar att renar skyr vindkraftsparker, inte bara under etableringsfasen utan även under driftsperioden. ”Det finns ingen möjlighet för rennäringen inom samebyn att samexistera med en vindkraftsetablering inom området. Renarna har inte någonstans att ta vägen”, skriver Gällivare skogssameby till Länsstyrelsen i Norrbotten.
Sametinget menar att vindkraftsanläggningen påtagligt försvårar rennäringens bedrivande, eftersom kraftverken planeras mitt i ett kalvningsland och nyckelområde med god tillgång till marklav och hänglav i gammal skog.
Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbotten gör däremot bedömningen att vindkraftsanläggningen i Hällberget inte leder till att förutsättningarna för att bedriva rennäring blir ohållbara. De bedömer att varken nationell eller internationell rätt utgör ett hinder för att tillåta etableringen av vindkraftsanläggningen.
Amnesty Sápmi förväntar sig att Mark- och miljödomstolen och andra statliga myndigheter tar hänsyn till urfolksrätten och principen om fritt och informerat förhandssamtycke för samerna i alla beslut om vindkraft, gruvnäring och skogsbruk i Sápmi.
Amnesty SápmiKerstin Andersson, Maria Eklund, Björn Svedin, Erik Törnlund
Artikeln har publicerats i Dagens Nyheter den 30 januari.