Svenska kyrkans stift äventyrar försoningen med samerna

bild på staplat virke

Svenska kyrkan arbetar för en försoning med det samiska folket, där kyrkans skogsbruk i Sápmi kommer att vara helt avgörande. Den brutala kritik mot kyrkans skogsutredning som nu cirkulerar är häpnadsväckande. Urfolksrättsliga principer avvisas och formuleringen ”samefrågan” används i officiella remissvar. Det är taktlöst och riskerar att äventyra relationen mellan Svenska kyrkan och det samiska folket, skriver tre representanter för Amnesty Sápmi i en debattartikel i Altinget.

Under de försoningsgudstjänster som Svenska kyrkan har hållit har det samiska folket fått ursäkter för oförrätter och övergrepp som samer har utsatts för i flera sekel. En helt avgörande del för en eventuell försoning är kyrkans skogsbruk. I samband med en försoningsgudstjänsten 2022 talade samerna Lovisa Mienna Sjöberg och Jörgen Stenberg, om markens centrala betydelse för samisk kultur och andlighet. Det är tydligt att marken, och särskilt skogen, måste ha en central ställning i försoningsprocessen.
 
Svenska kyrkan tillsatte 2023 en skogsutredning för att utreda hållbarheten i sitt skogsbruk. Utredarens uppdrag var att göra en översyn för att ”säkerställa en så ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbar skogsförvaltning som möjligt”. De samiska perspektiven och behoven skulle beaktas. Utredaren föreslår att kyrkan bör införa den folkrättsligt bindande principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) i kyrkoordningen, att samernas heliga platser ska skyddas från kyrkans skogsbruk och att samiska slöjdare genom särskilda avtal ska kunna hämta slöjdmaterial från kyrkans skogar.
 
Tyvärr har förslagen mötts av en intern kritikstorm och nu pågår ett intensivt påverkansarbete inom Svenska kyrkan för att sänka hela skogsutredningen. En grupp stiftsjägmästare och kyrkliga egendomsnämnder har beställt tre ”skuggutredningar” för att underminera skogsutredningens förslag.
 
Amnesty Sápmi läser med stigande förvåning Lunds stifts ordval och brutala kritik av utredningens förslag. I sitt remissvar skriver de att ”Lunds stift anser att utredningens förslag riskerar att öka konfliktnivån genom att nya konfliktytor byggts in, till exempel i otydliga samrådsprocesser och i samefrågan.”

Det finns ingen ”samefråga”. Utredningen lyfter fram internationella folkrättsliga principer och urfolksrättigheter. Fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) är en grundbult i urfolksrätten och handlar om att på allvar respektera urfolks rätt till självbestämmande över de marker som historiskt varit deras.

Det är anmärkningsvärt att Lunds stift – som ligger allra längst bort från samernas traditionella marker i Sápmi – inte redogör för varför de tycker att Svenska kyrkan ska strunta i att respektera internationell urfolksrätt.

Lunds stift förklarar inte heller på vilket sätt utredningens förslag skulle öka konfliktnivån eller bygga in nya konfliktytor. Liknande tongångar hörs från andra stift, som ännu inte har lämnat in sina officiella remissvar. Detta trots att utredaren inkluderar alla samer på ett sätt som Svenska kyrkans skogsbruk inte har gjort tidigare, bland annat genom att ge samiska hantverkare möjlighet att hämta material till sitt arbete (duodji) och ett skydd av samiska heliga platser.

Om Svenska kyrkans mål är att bidra till upprättelse för det samiska folket bör kyrkomötet anta alla de utredningsförslag som handlar om samiska rättigheter.

Eva Forsgren, ordförande för Amnesty Sápmi
Kerstin Andersson, styrelseledamot i Amnesty Sápmi
Christofer Sjödin, präst i Umeå och medlem i Amnesty Sápmi

Rulla till toppen