Sverige har en näringsminister som älskar gruvor. Vi har en regering som lovar att ge gruvintresset större vikt än samernas renskötselrätt. Dessutom har gruvbranschen, med stöd av regeringen, arbetat hårt för att få bort skrivningar om urfolksrätt i EU:s nya minerallag. De lyckades. Det är dystra besked för alla som vill att Sverige ska prioritera skyddet av samiska marker, den biologiska mångfalden och urfolksrätten.
I september kom besked från näringsminister Ebba Busch (KD) att regeringen river upp Bergsstatens beslut om att säga NEJ till en gruva i Storumans kommun, i Ubmeje tjeälddies sameby. Gruvintresset ska ges större vikt när gruvan får en ny chans till tillstånd och beslutet blir vägledande för framtida gruvtillstånd, enligt Ebba Busch.
Beskedet kom samma dag som slutförhandlingarna i Högsta förvaltningsdomstolen om den planerade gruvan i Gállok intill världsarvet Laponia i Jokkmokks kommun. Det är Jåhkågasska och Sirges samebyar samt Naturskyddföreningen, som har begärt en rättsprövning av den dåvarande regeringens beslut att säga JA till gruvbrytning. Näringsdepartement ska lämna in ett yttrande i februari. Fortsättning följer…
Snabbspår för nya gruvor
Ett ökat tryck på samers traditionella marker väntas efter EU:s nya minerallag, Critical Raw Materials Act. Lagen ger ett snabbspår för brytning av vissa mineraler. Tillståndsprocessen får ta max två år. Tydliga skrivningar om urfolksrättigheter saknas, trots att det finns bevis om kränkningar av urfolksrättigheter vid gruvprojekt.
LKAB:s planerade gruva, Per Geijerfyndigheten i Kiruna, skulle kunna brytas som en “osynlig gruva” under jord. Det var den ursprungliga planen för samexistens mellan renskötsel och gruvdrift. Men LKAB har ändrat sig. Ekonomiska intressen går före samernas rätt att bedriva naturbetesbaserad renskötsel.
I augusti arrangerade de unga samerna i Laevas och Gabna samebyar en manifestation – ett begravningståg – i Kiruna till minne av renbetesmarkerna som har försvunnit och markerna som kommer att försvinna. Det var en stark och känslomässig ceremoni.
”Den traditionella renskötseln är nära kollaps till följd av alla markingrepp. Renarna tvingas avstå markområde efter markområde”, sa Jessika Allas från Gabna sameby.
Domstol – enda möjligheten att få rätt
Lagen från 2022 om konsultation med det samiska folket har knappast stärkt det samiska inflytandet. Själva lagen är urvattnad. Det finns inga möjligheter att överklaga bristande eller utebliven konsultation. Och det finns inga sanktioner. När lagen infördes fick länsstyrelserna ett budgettillskott för att kunna genomföra konsultationer, medan Sametinget fick minskad budget. Hur ska Sametinget och samebyar kunna delta i meningsfulla samråd utan tillräckliga resurser?
Sameradion publicerade i december 2023 en kartläggning av samebyarnas rättprocesser i domstolar. Sedan 2018 rör det som om 219 processer som berör markanvändning. De flesta berör gruvor och vindkraft, men vissa handlar om bygglov, bergtäkter, detaljplaner och skogsbruk.
Statsvetaren Kaisa Raitio vid Sveriges lantbruksuniversitet har studerat hur markexploateringar påverkar samebyar och renskötseln. Hon är inte överraskad över Sameradions uppgifter och menar att politiken inte ger några andra utvägar.
MR-institutet och MR-fonden (inklusive Amnesty Sápmi) har nyligen lämnat in rapporter till FN:s kommitté för sociala, ekonomiska och politiska rättigheter. De poängterar att samebyarna måste få tillräckliga resurser för att kunna delta i samråd på ett meningsfullt sätt. Idag är det en enorm obalans mellan samebyar och företag, men också när samebyar behöver driva ärenden i domstol.
Amnesty kräver att gruvbrytning och andra markprojekt på det samiska folkets marker sker med respekt för fritt, informerat förhandssamtycke (FPIC) och andra folkrättsliga principer. Samernas intresse av att kunna vidmakthålla sin kultur, däribland renskötsel, måste tillmäts särskild vikt när myndigheter och domstolar ska väga olika intressen mot varandra. Det slog Högsta domstolens fast i den så kallade Girjasdomen. Domen är prejudicerande och behöver genomsyra alla beslut om markexploatering i Sápmi.
Renskötare framställs ofta som ett hinder för den så kallade gröna omställningen, trots att det är de som bäst känner vad markerna tål och kan förvalta markerna till kommande generationer.
Text: Kerstin Andersson
Artikeln är publicerad som gästledare i tidningen Fjärde Världen 1/2024.
Foto, översta bilden från LKAB i Kiruna: Alm & ME AB
Foto, andra bilden från LKAB:s gruva i Malmberget: Fredic Alm
