Ina-Angelica Omma: I’ve recently discovered that I’ve got Sámi DNA!

Ina-Angelica Omma, aktivist, folkbildare och slöjdare, medverkade under Minnesdagen – Hundra år i rasbiologiska institutets skugga den 17 februari 2022, arrangerad av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet. Här kan du läsa hennes tal.

”Hi Ina! I’ve recently discovered that I’ve got Sámi DNA!

The analysis told me that my ancestors originated from the northern parts of Scandinavia and actually, my great grandmother had the exact same eyes as you have! This explains why I love the nature, snow and the cold so much! I feel a really strong connection with the Native Americans around here as well.

By the way, where can I buy the beautiful dress you’re wearing? I really like the blue one! I’ve carried the feeling of missing something for all of my life, and for the first time I feel at peace, my searching has come to an end now when I finally know what I am.”

Jag får ett meddelande som detta ett par gånger i veckan. Ofta från främmande människor på andra sidan jorden som knappt vet var Skandinavien, eller ännu mindre var Saepmie ligger.

Okunskap och desinformation föder rasism och ”Sámi-American” har nästan blivit ett sorts öknamn eller en hånfull beskrivning av en desperat, rotlös, okunnig ”dumhet”.

Jag och hela mitt folk reduceras till en kod av siffror och bokstäver.

Av utomstående sammanfattas vår kultur, hela våra liv och det samiska arvet till det som ryms i bredden av ett mycket smalt, kolonialt synfält. Jag och hela mitt folk reduceras till en kod av siffror och bokstäver. Kolten, en del av vår kulturs yttre attribut avfärdas som ett färgglatt skal utan djupare betydelse. Klimatet kring Anundsjö påstås ha påverkat mig evolutionärt och något så intimt som mina ansiktsdrag får avgöra en främmande människas etnicitet.

Samtidigt sitter någon på andra sidan jorden och väntar på svar. Hoppfull och kanske nervös. En människa som med stor sannolikhet har fötts in i och uppfostrats av ett tvättäkta kolonialsamhälle där ”erövring” omtalas som ”upptäckt” och ”plundring” ersätts med ”fynd”. Där historier om folkmord hyllas och andras, tusentals år gamla, kulturella uttryck är potentiella maskeradkostymer.

Sorgen över alla samiska namn, traditioner, släktled och minnen som för alltid gått förlorat är smärtsam.

En människa som, precis som vi i Sverige, har lärt sig från tidig ålder att ”industri” är svaret på allt och att ”utveckling” är hela världens självklara strävan dit.

En själv är inte bara idealet, allt som är avviker är defekt. När kolonialism är ens kultur står man själv fri från skuld medan andras rättigheter är privilegier. Sorgen över alla samiska namn, traditioner, släktled och minnen som för alltid gått förlorat är smärtsam. Allt som hålls stulet från oss, förvrängs och utnyttjas. Föremål, fotografier och kroppar på museum. Föreställningen om ”ras” och vår stulna rätt till att få definiera oss själva. Det är pågående övergrepp.

Denna människa på andra sidan jorden som skriver till mig, har ur sina cellkärnor utvunnit en kod. En sorts samisk ”arvsrätt” som jag och andra samer förväntas förmedla.

Denna människa har levt hela sitt liv i en tillvaro där i princip ingenting tillhör någon annan. Att man ändå kan vara så oerhört fattig…

Scroll to Top